Svampar, död ved och odling hör ihop

Denna aktivitet är framtagen av Ätbara Lund. Vi tittar närmare på svamparnas viktiga arbete i ett ekosystem, och hur vi som människor kan ta till vara på svampens stora förmåga att stötta växter och alla andra livsformer i våra ekosystem.

Det finns mycket att lära sig av att uppmärksamma det som ligger på marken i våra utemiljöer. Ingenting försvinner, men allt ändrar form. Svamparna är nämligen en otroligt mångsidig samling organismer som ansvarar för en mycket stor del av de ekosystemtjänster som är helt nödvändiga för allt liv på planeten.

Vissa svampar finns i jorden och samarbetar med trädens rötter. De har ett fint nät av trådar som löper genom all jord där det finns organiskt material att förtära eller rötter att samarbeta med - undantaget ängar och andra platser där de svampfientliga gräsrötterna har övertaget.

Det kan finnas mer än 10 km mycel, som nätet av svamptrådar kallas, i en kubiktum (2,5 x 2,5 x 2,5 cm) jord. Mycelet filtrerar mineraler och näring, håller ihop jorden så att den inte blåser eller vittrar bort och håller samtidigt kvar stora mängder vatten och näring som annars runnit bort. Dessa livsavgörande svampar kallas mykorrhiza, ett ord som kommer från de grekiska orden svamp och rot. Många av dem får fruktkroppar som vi kan se. De flesta av våra ätliga svampar hör till denna kategori.

Det finns också svampar som bor inuti träd och levande varelser för att ta del av deras näringsintag. Vissa är bra för immunförsvaret och hjälper hälsan på olika sätt, medan andra kan leda till sjukdomar både hos oss och växterna. I Asien har ätliga vedätande svampar odlats på stockar i tusentals år - en metod som blir allt mer vanlig även här.

Andra svampar ansvarar för städjobbet i naturen. De har blivit specialister på att äta upp och bryta ned löv, kvistar, trä, avföring och allt som inte längre lever. Kvar blir jord med rester av organiskt material som svampen inte lyckats bryta ned, även kallat mull. På grund av mycelets förmåga att bygga stora strukturer som håller den näring som lösgjorts från allt organiskt material, är mulljordar den mest vattenhållande och optimala jorden för träd och växter.

På undersidan av träflis och annat organiskt material som legat på fuktig mark kan man ibland se de vita myceltrådarna bilda ett sammanhängande nät. Svampen rör sig hela tiden längs marken genom att förtära allt nedbrytbart i sin väg.

Många nedbrytande svampar har också synliga fruktkroppar som sticker ut från grenar och stubbar. Deras uppgift är att sprida sporer, svampens fröer, som kan färdas många mil. Det finns många olika sorters nedbrytarsvampar, och de tävlar sinsemellan om att komma först till död ved och andra källor för näring och energi.

Undersök marken i ett skogsparti och samla förmultnande ved

• Förbered er med hinkar, korgar eller påsar som kan rymma den ved ni hittar.
• Hitta en dunge med uppväxta buskar och träd, eller en oskött bit mark som länge legat täckt med tjocka lager blad, grenar och kvistar. Det går också bra att leta efter stubbar som stått ett tag.
• Låt eleverna jämföra med en gräsmatta eller en yta som inte legat täckt: Hur ser det ut när de tar bort täckmaterialet? Finns det något liv - är det fler småkryp här än på en gräsmatta? Hur ser jord och mullagret ut, hur känns det för händerna? Hur luktar det?
• Finns det några tecken på mycel eller svamp på grenar, löv och kvistar? Går det att hitta ved i olika faser av nedbrytning?
• Skicka runt de murkna träbitarna - lukta, kläm och känn - hur skiljer sig de här träbitarna ifrån en färsk gren? Vilken kan tänkas flyta bäst?
• Går det att hitta en stubbe eller trädstam som legat länge, och brutits ned olika mycket? Hur ser det ut där den brutits ned som mest - har det kanske redan börjat bli mull? Är det något som börjat växa i trädstubben rent av?
• Undersök även här att gå på marken i en skog. Är marken hård, eller sviktar det lite när man går?

Skogen är som en tvättsvamp

När eleverna fått känna på en porös och svampig bit ved kan det vara tillfälle att förklara svampens roll i skogen. Alla löv, grenar och annat organiskt material som hela tiden faller till marken har en viktig funktion för skogens kretslopp.

Genom att träden hela tiden bidrar med ny ”mat” till de närings- och fuktbindande svamparna bildas hela tiden djupare lager mulljord. Det blir, precis som i de luftiga, murkna grenarna, stora hålrum i marken som fylls med svamptrådar.

Svamparna som samarbetar med rötterna är experter på att binda fukt och näring. Av denna anledning suger skogens mark upp all näring från nedbrutet material och allt regn som faller. Precis som en tvättsvamp finns vatten och näring lagrat som ett batteri i skogens mark.

Detta är också anledningen till att skogsmark bränns och röjs undan: Det är väldigt lätt för människan att odla ettåriga växter i den rika jord som skogen byggt upp under tusentals år. När träden försvinner, försvinner också möjligheten för svampen att få sin näring från rötter och nedbrytbart material. När marken sedan plogas och trycks ihop av tunga maskiner eller plogdjur, förstörs de svampnätverk som hållit ihop jorden och försett växternas rötter med näring. Regn och vind kommer därefter vittra bort mulljorden, lite varje år, tills ingen jord finns kvar att odla i.

Svampen som beskyddare för oss och vår natur

Nyligen gjordes en mycket intressant upptäckt i en studie om honungsbin. Det bisamhälle som undersöktes i en studie om de sjukdomar som blivit ett stort problem för biodlare, visade sig söka upp och äta av anlagda svampodlingar i träflis. Deras motståndskraft mot sjukdomen visade sig öka markant - vilket kanske inte är så konstigt. Penicillinet som skyddar oss mot farliga sjukdomar upptäcktes av misstag på 20-talet i en svampkultur som vuxit fram i forskaren Alexander Flemings laboratorium.

Svamparna har varit med oss längre än så: Fnösktickan har sedan urminnes tider använts för att bevara glöd och göra upp eld. Björktickan - samma svamp som hittades i väskan tillhörande den 5 000 år gamle Ötzi - visar sig i moderna studier ha både antibakteriella och cancerhämmande egenskaper.

Hos nästan alla insekter finns det en tid i livet som de är beroende av murken ved för att leva. Därför är det viktigt att lämna kvar ved där den faller och låta våra utemiljöer vara mindre städade från organiskt material.

Svampen är den första organismen att visa sig efter en skogsbrand. Den ger husrum och föda till insekter som sedan fåglar kan äta. Fåglarna gödslar sedan platsen, och i deras bajs finns det fröer som gror och växer upp för att bilda en ny skog.

Odla i murken ved

Murken ved går att hitta i skuggiga, mullrika skogsbryn året runt. För frösådd eller plantering är det bästa tillfället vår eller höst - då regnet hjälper till med bevattningen.

Material

• Större krukor, murarhinkar eller murarbaljor från bygghandel, även rektangulära går bra.
• Borrmaskin, sylar eller stjärnskruvmejslar att göra hål med.
• Murken ved.
• Såjord.
• Frön: Örter fungerar bra, gärna fleråriga. Tänk på att vissa fleråriga fröer behöver en köldknäpp. Vid vårplantering kan det vara bra att dessa fröer läggs i en burk med fuktig sand i kylen i en till tre veckor. Vid höstsådd räcker det med att krukorna står ute under vintern. Är hungriga fåglar ett problem kan krukorna skyddas med hönsnät.
• Det går också att plantera krukväxter eller sticklingar, exempelvis vinbärsbuske.

Plantera vinbärsbuske

1. Gör hål i botten på hink eller balja.
2. Fyll upp hinken till tre fjärdedelar med murken ved i olika stadier, gärna också långt nedbruten mulliknande ved. Det sägs att “stående” ved håller fukten bättre, men det är inte så noga.
3. Fyll upp med såjord. Banka lite på sidorna av krukan så att inga luftfickor bildas. Sätt i eventuell krukväxt innan det är för mycket jord.
4. Om du sätter en krukväxt, se då till att den inte hamnar för långt ner. Fyll på med såjord tills det är ca 3 cm kvar till kanten.
5. Vid frösådd plattas såjordsytan försiktigt till innan fröna sprids ut jämnt.
6. Strö över lämplig mängd planteringsjord sett till fröets storlek. Ett frö vill oftast planteras med ungefär två gånger så mycket jord ovanför sig som sin egen storlek. Riktigt små frön kan myllas ner väldigt ytligt.
7. Vattna försiktigt med stril, och tillsätt mer såjord om det behövs, tryck ner de enstaka fröer som syns igenom.

Denna pedagogiska aktivitet är framtagen av Ätbara Lund.