Naturskolans tankar kring balanserad risk och positivt risktagande i lek och lärande

Ska vi låta våra barn och unga utsättas för risker? Är inte det väldigt oansvarigt? Verkligen inte! Våra barn och unga behöver lära för livet och livet är fullt av risker. Genom att vi erbjuder våra barn balanserade risker, risker på lagom nivå för varje barn, ger vi barn och unga möjlighet att utvecklas och lära för livet.

Risk – fara

Redan här vill vi klargöra att det är skillnad mellan en risk och en fara. En risk är en möjlighet att lära sig hantera verktyg, olika naturtyper, hastigheter med mera. Ellen Beate Hansen Sandseter* har belyst detta på ett bra sätt i sin forskning kring risky play. En fara är då barn kan förlora livet, en arm eller ben... Vi ska självklart vara vaksamma över vilka faror som barn och unga kan utsättas för men faror kan inte alltid förutses. Det sker olyckor som vi aldrig hade kunnat tänka skulle hända. Det är tyvärr en del av livet samtidigt som om vi lär våra barn och unga hantera risker så ser vi till att färre allvarliga olyckor sker.

Eld – verktyg

Genom att tidigt ge barn möjligheter att hantera risker ger vi dem livskunskaper. När vi eldar tillsammans med barn lär vi dem hantera eld, vad som gör att det kan brinna, hur den släcks och hur vi kan skydda både oss själva och miljön från eld. Vi ger dem också erfarenheter kring hur härligt det är med eld, värmen, möjligheter att laga mat eller bara få lov att titta in i en brasa och se flammorna fladdra eller glöden som falnar. Vi är övertygade om att barn som har fått lära sig hantera eld inte går och tänder på en container eller eldar på en skoltoalett. De vet vilka förödande konsekvenser ett oansvarigt eldande kan få. Det är likadant med att hantera verktyg. Har barnen fått lära sig hur en kniv används vet de att vi inte ska springa runt med den och att den alltid stoppas ner i knivfodralet när kniven inte används. Inte heller svingar de runt med en yxa eller en såg för har de erfarenheten av vassa och samtidigt användbara verktyg, är de försiktiga. Lär vi oss detta under säkra former, med plåster inom räckhåll, så har vi fått kunskaper för hela livet.

Motoriken

För att känna kontroll på sin kropp behöver barn träna den på många sätt. Klättra i träd, balansera och hoppa på stock och sten är några sätt som barn lär sig hantera sin kropp. Jämför utmaningen i en klätterställning där varje steg har samma avstånd mellan sig med ett träd där grenarna sitter med varierad höjd och riktning. I klätterställningen behöver barnet inte tänka speciellt mycket samt att utmaningen väldigt snabbt blir avklarad och barnet vill ha ytterligare svårighetsgrad. Detta leder inte sällan till att klätterställningen används på andra sätt än vad som är tänkt och då kan farliga situationer uppstå. När barnet klättrar i ett träd däremot måste barnet hela tiden ge akt på sin kropp, var det ska sätta sin fot eller var bästa greppet är för att komma vidare upp i trädet eller kanske för att kunna klättra ner.

Vi uppmuntrar till att ha en så varierad miljö som möjligt. Genom att få utforska höga höjder och hög fart känner man pirret i magen och det vill vi alla ha, även när vi är vuxna. Bungyjump, utförsåkning eller bergsbestigning hade vi aldrig haft om inte även vi vuxna vill känna känslan av att göra något på gränsen till vad vi klarar och sedan lyckas! Det positiva risktagandet gör att vi växer som person, oavsett ålder. Det behöver vi ge våra barn även om vi som vuxna tycker att det kan kännas ”för farligt” för våra barn. Gör som Ellen Beate Sandseter* säger, när det är lite riskfyllt, titta bort och räkna till 17. Gör självklart inte det om det är farligt på riktigt! Barn klarar oftast mycket, mycket mer än vad vi som vuxna tror.

Varför säger vi nej?

Varför säger vi då så ofta nej till barnens agerande? Är det för att skydda barnen? Enligt den kanadensiska forskaren Mariana Brussoni* är det självklart så att vi vill se till att barnen inte skadar sig men ofta är det rädslan för vad andra vuxna ska säga om oss som styr vad vi låter våra barn göra. Inom förskolan och skolan är vi ibland rädda för att vårdnadshavare och kanske media ska skriva om oss, att vi inte har tagit hand om och skyddat barnen på bästa sätt. Det tryggaste sättet för oss vuxna är då att säga nej när barnen vill växa och prova nya utmanande saker. Här bör vi som kloka vuxna stanna upp och fråga oss varför vi säger nej, är det en verklig fara eller är det en chans till positivt risktagande för barnen? Ibland kan det vara svårt att fatta beslut om vad barnen får eller inte får göra. Låt inte rädslan styra utan låt kunskapen om vad barn behöver för att utvecklas och bli ansvarstagande och modiga samhällsmedborgare vara ledstjärnan för besluten. Det är vårt ansvar som vuxna att lotsa dem i deras risktagande, inte att skrämma dem till att bli osäkra och rädda. Tjänstemän och ansvariga inom förskola och skola kan också vara rädda för att bli stämda om de gör fel om de inte följt standarder och lagar.

Lagar eller standard

Det finns få lagar som styr barns utemiljöer men de som finns är framför allt kopplade till vatten, till exempel dammar. De standarder som många kommuner och beslutsfattare refererat till när det gäller gårdar och lekplatser har lekredskapstillverkarna i Europa gått ihop och författat. Lekredskapstillverkarna vill att vi ska följa deras rekommendationer, för gör vi det behöver vi inte vara rädda, då har vi ryggen fri om det skulle hända något. Mycket i det som står i rekommendationerna är bra. Det finns ingen anledning att bygga miljöer där vi ser att barn kan fastna med huvudet eller klämma en fot eller hand. Dessa råd kan vi följa men bara för att vi gör det betyder det inte att barn inte kan skada sig. Vi behöver använda sunt förnuft när vi tittar på hur barns miljö kan se ut. Ibland är det så att lekutrustning blir så ”säker” att den blir tråkig och barn börjar använda utrustningen ”fel” så att den då faktiskt blir farlig.

Omvärldsspaning

Tendenserna att barn får mindre och mindre utrymme för att växa och utvecklas i samhället ser vi över hela världen. Det är inte bara i Sverige som vi ser att föräldrar och andra vuxna överbeskyddar barn men det finns positiva trender. I England har de precis ändrat sina standarder för utformning av miljöer där barn vistas. De har börjat prata om vikten av beneficial risk, balanserad risk, som en viktig del av barns miljöer. Vi hoppas att det kommer att bli en självklar inställning även här. Naturskolan i Lund arbetar både nationellt och internationellt med dessa frågor och vi ser att det går framåt om än ganska långsamt. En sak som har hjälpt till i denna fråga är forskningen* kring barns stillasittande och farorna med detta. En faktor som visar att barn rör sig mer är om deras förskolegård eller skolgård är varierat utformad med både ytor för spring och bollsporter men även klättermöjligheter och mycket grönt.

Två sätt att se på vår värld

Referenser

Kort sammanfattning om vad de olika forskarna säger och sedan hänvisning till någon av deras publikationer.

• Ellen Beate Hansen Sandseter, professor vid Queen Maud University College of Early Childhood Education i Trondheim, Norge.
• Mariana Brussoni
• David Ball, Professor of Risk Management at Middlesex University since 1997 and Director of Centre for Decision Analysis and Risk Management (DARM).

Utformning av lekmiljöer

Vi ska inte göra utemiljön så säker som möjligt utan så säker som nödvändigt.

Barns rörelsefrihet har succesivt minskat i stadsmiljön och de lekmiljöer som finns på skolgårdar och i parker har blivit alltmer hårdgjorda och strukturerade. Mångas bild av lekmiljöer idag är ofta förknippade med färgstarka lekredskap och underlag. Denna trend mot mer standardiserade och kontrollerade lekmiljöer kan begränsa barns kreativitet och möjligheter till fri lek. Det finns ett växande behov av att återintegrera mer naturliga, flexibla och kreativa element i stadslandskapet för att stärka barns fysiska och mentala utveckling. Det är viktigt att barn har tillgång till säkra, men samtidigt spännande och utvecklande miljöer, inte bara på avgränsade platser som skolgårdar eller lekplatser utan även i stadens mellanrum som inte direkt är gestaltade för lek. Därför är det viktigt att vi som vuxna, arkitekter, pedagoger, beslutsfattare och andra som kan påverka barnens miljöer beaktar detta. Det handlar om att skapa en balans mellan risk och säkerhet där barn får möjlighet att uppleva och lära av både ett lyckat hopp och ett fall.

Naturliknande miljöer

Naturliknande miljöer kan erbjuda rika, sinnliga upplevelser som uppmuntrar till upptäckande och utforskning. Naturlika miljöer är ofta okodade, en stor sten kan både vara ett högt berg, en ö, en scen eller just bara en sten i leken, detta innebär att objekten och det rumsliga inte styr barnens aktiviteter i samma utsträckning som tillexempel en gunga som har en tydlig funktion. Miljöer kan utformas genom att nyttja landskapets befintliga topografiska egenskaper eller efterlikna naturliga miljöer för att skapa rum och möjlighet till lek. Exempelvis kan små buskar erbjuda en plats för lugnare fantasilekar medan kullar, sänkor och öppna fält kan inspirera till fysisk aktivitet och äventyrliga lekar. Det handlar om att skapa en miljö rik på detaljer och olikheter. Miljöer som uppmuntrar barn att ta egna initiativ och sporrar barnens egen fantasi gynnar fri lek och kreativitet. Vuxna föredrar ofta prydliga miljöer och undervärderar barns behov av kreativa och flexibla lekområden, barns miljöer ska tillåtas vara stökiga. Att använda löst material som pinnar, jord och vatten medför att barnen kan skapa sina egna miljöer för lek, där en konstruktion kan tillåtas falla eller en uppdämning av vatten tillåtas rämna.

Hur skapar vi bra miljöer för barn?

• Involvera barnen: Barnen själva bör vara aktiva deltagare i utformningsprocessen. Genom att lyssna på deras åsikter och idéer kan vuxna få insikt i vilka typer av utmaningar och risker som är relevanta och intressanta för barnen. Barn är experter på deras egna miljöer.

• Skapa utrymme för fri lek: Det är viktigt att inte överplanera platser, att lämna utrymme för barnens egen fantasi och kreativitet är avgörande för att skapa en givande miljö för lek.

• Använd naturliga material/potentiellt farliga landskapselement: En mer organisk och naturlig utformning av lekmiljöer kan erbjuda barn möjligheter till naturlig utforskning och äventyr. Träd, stenar, vatten och andra naturmaterial kan användas för att skapa spännande och utmanande platser. Ett träd kan ge möjligheter att möta motoriska och höjdmässiga utmaningar och att hoppa mellan stenar och stockar gör att barnen bedömer avstånd och risk för fall mellan de ojämna ytorna.

• Möjlighet att utforska höjder: Höjdskillnader och klättermöjligheter ger barn möjlighet att utveckla sina motoriska färdigheter och självförtroende.

• Möjlighet att uppleva fart: En öppen yta ger barnen möjlighet att känna på fart genom att exempelvis springa, glida, cykla och åka skateboard.

• Möjlighet att få vara ifred: Platser som små gömslen och vrår möjliggör för barnen att gömma sig och dra sig undan från andra.

• Möjlighet till självständighet och problemlösning: Detta kan uppnås genom att skapa utmanande hinder, gömda gångar eller interaktiva element som kräver kreativt tänkande.

• Breddad syn på tillgänglighet: Mer varierade lekmiljöer kan skapa större tillgänglighet för alla oavsett funktionsnedsättning.

• Utbilda alla vuxna: Möjlighet till positivt risktagande i leken och hur det främjar barns utveckling är viktigt att vi utbildas kring. Detta kan minska rädslan för skador och öka stödet för miljöer där barn tillåts att utsättas för balanserad risk.

Genom att ta hänsyn till detta i gestaltning av miljöer bidrar vi inte bara till barns fysiska och emotionella utveckling utan också till en djupare förståelse och respekt för verkliga risker i deras vardag. Att skapa naturlika miljöer i tätbebyggda områden handlar också om hållbarhet. Naturlika miljöer bidrar till en bättre livsmiljö till exempel genom att förbättra luftkvaliteten, minska buller och skapa svalare områden i stadsmiljön.

Inspiration och exempel

Lokala exempel

I övriga Sverige

Örebro – Lek på riktigt – Om att sluta bygga lekplatser och börja skapa rikare lekmiljöer

Stöd från Naturskolan

Naturskolan kan hjälpa er att analysera och utforma er gård både med fokus på pedagogik, hälsa och säkerhet. Vi besöker er och tittar på er gård, kan hjälpa till med en gårdsanalys men även vara ert bollplank kring frågor om risk och säkerhet. Vi kommer också gärna ut och föreläser om barns miljöer och balanserad risk på möten med personal och/eller vårdnadshavare.

Hör av er till oss på naturskolan@lund.se

Råd och riktlinjer

• Råd och riktlinjer för utemiljön vid förskolor i Lunds kommun
• Utemiljö vid skolor i Lunds kommun
• Riktlinjer och handlingsplan för lek- och aktivitetsytor 2022-2025 med utblick mot 2028
• Boverket (2022) – Gör plats för barn och unga!
• Barnkonventionen
• ISGA Risk in Play & Learning: Risk declaration