Polhemskolans historia

För att uppmärksamma skolans historia, personer och tilldragelser har det på taket till byggnad 2 satts upp ett symboliskt kännetecken i form av en vindflöjel, som arkitekten Yngve Lundquist och vår institutionstekniker Bruno Boman skapat.

weathervain Vindflöjeln kröns av Christopher Polhems berömda knut och bär i sin akter siluetten av en hund, ärad som skolans förste välgörare, samt visar i tydlig genombrytning de historiska årtalen 1861 och 1961.

Av alla händelser som berört vår skola i det förflutna och som kan anses ha inneburit en alldeles särskild påverkan, så är givetvis skolans tillkomst och senare etablering i nuvarandeskolkvarter de tydliga milstolparna.

Det hade i början på 1800-talet gjorts flera försök att i Lund inrätta någon form av Söndags- eller Handtwerksskola för stadens gesäller och lärlingar, "som där någon tid hvarje söndag kunde gratis undervisas".

"Bristen på penningmedel, mästarnas och borgarnas ljumhet och lärgossarnas liknöjdhet för denna högst nyttiga inrättning" gjorde dock att tillvaron blev osäker och kortvarig för dessa skolor, som ännu organisatoriskt var en del av Lunds stads folkskolor.

Utvecklingen blev dock en annan sedan Lunds Stad 1861 beslutat att den nu införda hundskatten skulle användas till en Söndags- och Aftonskola "här i staden" och gett skolstyrelsen i uppdrag att "uppgöra" ett reglemente för en sådan skola.

Det framgår tydligt av paragraf 2 i det reglemente som fastställdes för Söndags- och Aftonskolan i Lunds kommun den 4 december 1861 att en fristående läroanstalt nu inrättats, helt lösgjord från Lunds folkskolor.

"Skolans styrelse utgöres af en direction bestående af ordförande och 4 ledamöter, som för en tid af 3ne år wäljas å sockenstämma, och som det ensamt tillkommer att utse lärare, bestämma fördelningen af de medel, som communen anslår?"

Skolan "trädde i werksamhet med 177 inskrifne elever " vårterminen 1862 och med ändamål att meddela undervisning uti skrifning, rättstafning, räkning, geometri, mekanik samt linear-, byggnads-, möbel- och frihandsteckning, jämte enkelt bokhålleri.

Sedan dess och under sin 140-åriga och växlingsrika historia som "teknologisk läroanstalt" har skolan uppträtt under flera namn och "lånat hus" på åtskilliga håll i staden innan adressen 1961 blev Trollebergsvägen och namnet 1966 blev Polhemskolan.

Polhemskolans ingenjörsutbildningar

Här publicerar vi ett brev som skrivits av Per Olof Schultz, tidigare Polhemselev och initiativtagare till lärarpriset

Jag antar att det kan vara av intresse, ur historiskt perspektiv, att få kunskap om de två
ingenjörsutbildningar som bedrevs på skolan, från att skolan var ny 1961 och ett antal år
framåt.
Ca 30 elever gick sitt första år av den 3-åriga utbildningen på LTS. För att förstå den
utbildning som bedrevs på LTS måste jag göra en historisk tillbakablick. Det fanns i Skåne
tre tekniska gymnasier på 40- 50- och 60-talet. De låg i Malmö, Helsingborg och Kristianstad.
På de tekniska gymnasierna fanns en 3-årig utbildning som var direkt högskoleförberedande.
Dessutom fanns det en 2-årig gymnasieingenjörsutbildning. På den 2-åriga
gymnasieingenjörs utbildningen läste man något mindre matematik, allmänna
gymnasielinjens kurs i kemi, mindre språk, ingen historia, samhällskunskap och ingen
gymnastik.

För att sedan läsa vidare på högskolan fordrades det kompletteringar i ett antal ämnen.
Denna utbildning är viktig när vi sedan skall bedöma den utbildning som gavs på M och T
linjen på LTS. Den andra ingenjörsutbildningen som fanns på 40-, 50- 60 talet var utbildning
till fackskoleingenjör. Det var den lägsta ingenjörsutbildningen. Ursprungligen var det en
vidareutveckling av tekniska aftonskolor där det sedermera även kom att bedrivas utbildning
dagtid.

Utbildningen till fackskoleingenjör bedrevs i 2 steg. Först en teknikerkurs. För LTS omfattade
teknikerkursen tre terminer. Denna utbildning ledde fram till teknikerexamen med en egen
teknikerring. Ville man bli ingenjör fortsatte eleven ytterligare ett år på vad som kallades
högre fackkurs och blev därefter fackskoleingenjör. På LTS låg fokus helt på den kompletta
ingenjörsutbildningen. Läroplanen utgick ursprungligen från att elevernas förkunskaper var
folkskola eller på senare år 8-årig grundskola. Det fanns speciell facklitteratur i fackämnena
med ett enklare innehåll än motsvarande för tekniska gymnasier. Läser eleven till
fackskoleingenjör på ett privat tekniskt institut blev den institutsingenjör. Det existerade
tekniska institut i Stockholm, Göteborg och Malmö.

På 50-talet ökade behovet av ingenjörer. Det var många unga som ville bli ingenjörer men
det var oerhört svårt att komma in på utbildningarna. På den tiden fanns det bara ett tekniskt
gymnasium i varje län plus i ett i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. I Skåne
hade Malmö, Helsingborg(Malmö hus län) och Kristianstad tekniska gymnasier. Dessutom
fanns Hässleholms tekniska skola med olika inriktningar till fackskoleingenjör och i Malmö
hade ett tekniskt institut. På alla dessa utbildningar togs en del av eleverna in via betygen
medan en del kom in via inträdesprov. Det var väldigt många sökande till varje
utbildningsplats.

För att ni skall få en uppfattning om hur svårt det var att komma in, vill jag informera om att
det fanns på gamla yrkesskolan i Lund som då låg bakom Folkets Hus , en 1-årig preparant
kurs för inträde till tekniskt gymnasium. I klassen gick elever enda från Norrköping för att
under ett år läsa upp sina realbetyg. En av dem var jag som tidigare under min skoltid låtit
handbollen få en alltför dominerande plats.

Nu åter till LTS

När skolan startade 1961 fanns det två olika ingenjörsutbildningar. En utbildning var helt
unik. Det var Skolöverstyrelsen för yrkesutbildning som på försök ville testa en utbildning
speciellt avsedd för blivande verkstadsingenjörer. En utbildning med ett betydande inslag av
praktiskt verkstadsarbete. Ca 40% av utbildningstiden var verkstadsarbete.
Det formella antagningskravet var realexamen eller motsvarande. Dvs högre än till M- och Tlinjen på LTS där det formellt inte krävdes realexamen. Eleverna läste inte fysik, kemi och
tyska på MT-linjen. Efter 2 år blev eleven maskintekniker och kunde då fortsätta på M-linjen
högre fackkurs som omfattade två terminer och bli fackskoleingenjör. Det var 8 elever som
påbörjade denna utbildning 1961. Jag var en av dem.

När vi började andra terminen läste vi ett par ämnen tillsammans med dem som gick andra
terminen på M-linjen. Vi märkte snart att deras mattekunskaper var mycket bättre än våra.
Rektorn gick med på vår begäran att få fler mattetimmar. Vi fick 2 extra timmar i veckan vilka
kom efter att ordinarie skoldag var slut. Jag vill påstå att denna utbildning blev en flopp. Av 8
elever var det en som fullföljde hela utbildningen till ingenjör.

Efter ett år på MT-linjen kom jag fram till att jag ville läsa en mera teoretisk utbildning. Gick in
till rektorn och bad om att få flytta över till M-linjen. Skulle då förlora en termin och hoppa in i
termin 2. Rektor Gummelius var oerhört negativ. Han sa att denna utbildningen är väsentligt
svårare. Du kommer inte att ha en chans att klara utbildningen. Jag stod på mig och till sist
förstod Gummelius att jag i annat fall skulle lämna skolan och söka in till den 2-åriga
gymnasieutbildningen i Malmö. Carl-Axel Juhlin, som du Torbjörn arbetat tillsammans med ,
bytte samtidigt till M-linjen.

När LTS startade 1961 fanns det även en 2,5 år utbildning till fackskoleingenjör i
maskinteknik och i teleteknik. Eftersom utbildningen var på 5 terminer skedde intagning av
nya elever både till höst- och vårterminen. Det formella kravet var inte realexamen eller
motsvarande. Alla antogs via sina betyg. Väldigt många sökande hade realexamen. Det
visade sig att alla antagna hade realexamen.

Den ursprungliga kursplanen som gällde för utbildningen till fackskoleingenjörer utgick från 8-
årig grundskola. Denna kursplanen var överspelad då alla elever hade realexamen. Detta
kom i realiteten att innebära att LTS följde den kursplan som gällde för den 2-åriga
utbildningen till gymnasieingenjör. Vi kunde dock inte formellt hävda att vi läst till
gymnasieingenjör utan formellt läste vi till fackskoleingenjör pga av regelverk som tillkommit i
början av 50-talet och som kom att leva kvar till dess den då nya gymnasiereformen infördes
på 70-talet.

Då vår utbildning var på 5 terminer och den läroplan vi följde var på 4 terminer, blev det tid
över till utvidgade kurser. Det innebar att när vi läst klart andra terminens mattekurs, hade vi
en månad kvar på terminen. Vår lärare sa då att den tiden skulle vi utnyttja till att läsa
statistik. Enligt läraren var det nyttigt med kunskaper i statistik. Vidare när vi läst färdigt
kursen i mekanik, hade vi fortfarande tid kvar på terminen. Den tiden utnyttjade vi till att läsa
in kursen i grafostatik. En kurs som handlar om fackverkskonstruktioner, främst avsedd för
byggare.

Rektor Gummelius hade helt rätt när han sa att det var en tuff utbildning. Om någon elev
hade underkänt i mer än ett ämne fick eleven gå om den terminen. Under utbildningens gång
var det fyra elever som lämnade klassen. I avgångsklassen var det 7 av 22 elever som fått
gå om en termin.

Vår klassföreståndare var även lärare på tekniska gymnasiet i Malmö. Han undervisade där i
mekanik, hållfasthetslära och konstruktionsteknik. När det var ca 2 veckor kvar till examen
och alla prov var avklarade, sa vår klassföreståndare att nu skall jag berätta en sak för er.
Många av de prov ni haft i mekanik och hållfasthetslära har jag även använt på tekniska
gymnasiet i Malmö. Kan glädja er med att den här klassen oftast haft ett högre medelbetyg
än mina klasser i Malmö. Han tyckte vi drabbats orättvist av ett föråldrat utbildningssystem.Vi
blev fackskoleingenjörer men hade i realiteten läst till gymnasieingenjör på den 2-åriga
utbildningen.

Vi insåg att vi gått på en teknisk fackskola, även om vi läst efter en helt annan kursplan. Det
kunde vi inte göra något åt. Däremot tyckte vi att vi åtminstone kunde få bära en
studentmössa när vi tog examen. Vårt klassombud talade med rektorn som var helt emot
detta. Vi gick vår egen väg. På examensdagen tog alla på sig en studentmössa och
fotograferades på skoltrappan. Skolan hade en egen ingenjörsring med initialerna LTS.
Ringen var en på den tiden viktig symbol. Vid vår återträff var det många som berättade hur
betydelsefull ingenjörsringen varit. På den tiden bar i stort sett alla som tagit
ingenjörsexamen en ingenjörsring från civilingenjör till fackskoleingenjör.

  • För att dokumentera vad vi läste vill jag redovisa följande lista över kurslitteratur
    Matematik: Reallinjens kurs i algebra och trigonometri. CE Sjöstedt: Geometri för
    reallinjen.
  • Olof Sjöstrand: Differential- och integralkalkyl samt plan analytisk geometri för
    tekniska gymnasier.
  • Fysik: C Bergholm för realgymnasiet: 1 allmän fysik, 2 värmelära, 3 ellära, 4 optik och
    akustik, 5 mekanik, 6 atomfysik-elektonik-astofysik.
  • Kemi: Tore Knöös: Kemi för allmänna linjen. ( Samma som tekn gymn 2-åriga
    utbildning)
  • Svenska: Gustaf Widbäck: Svenska för tekniska gymnasier.
  • Fritz Askeberg och Bengt Holmgren: Svensk prosa för de tre högsta ringarna på
    gymnasiet. Har tyvärr inte kvar några läroböcker i engelska och tyska.
  • Helge Bohlin: Elektricitetslära och elektroteknik för tekniska gymnasier.
  • Kurt Meijer: Maskinelement för tekniska gymnasier och högskolor
  • Martin Lien: Lärobok i mekanik för högre tekniska läroverk
  • Martin Lien: Lärobok i grafostatik för högre tekniska läroverk
  • Tore Lundberg: Hållfasthetslära för tekniska läroverk
  • Tore Lundberg: Hydromaskinlära för högre tekniska läroverk
  • Folke Tyren: Teknisk termodynamik för tekniska läroverk
  • Curt Ulvås: Maskinlära för tekniska läroverk
  • Folke Ericsson: Företagets organisation och ekonomi för tekniska läroverk

På sidan 17 i Polhemskolan 50 år står det:” Om vi tittar närmare på denna tekniska skola så
hittar vi mycket teknisk information. En intressant aspekt var att skolan inte alls var så
tekniskt dominerande som man skulle kunna tro”. På sidan 19. Här skriver man ”vid skolans
begynnelseår 1961 innehöll de yrkesteknisk utbildningarna bara en årskurs på 8 elever dvs
MT linjen som jag gick på första läsåret. här skrivs inte ett ord om att det fanns
ingenjörsutbildningar till maskin- respektive teleingenjör. En utbildning som vid vår sista
termin på LTS omfattade 10 klasser med totalt cirka 225 elever på M- och T linjerna.
Uppskattningsvis var det ca 25% av skolans totala elevantal som gick på dessa
utbildningarna. Det var den till elevantalet helt dominerande utbildningen.

Att när man skall sammanfatta Polhemsskolans första 50 år, helt utelämna informationen att
upp mot 1000 ingenjörer utexaminerades under denna första epok, är enligt min mening
anmärkningsvärt.

En fråga som med fog kan ställas är, om vi inte är besvikna över att vi ”bara” blev
fackskoleingenjörer. Nej det tror jag definitivt inte. Istället tror jag att vi alla är mycket
tacksamma för den fina utbildning vi fick på LTS. I mitten av 60-talet kom man långt med de
kunskaper som den 2-åriga tekniska gymnasieutbildningen gav. Detta framgår av den
jubileumsskrift som togs fram i samband med klassen M 64:s 50-års-jubileum.
När man söker det första eller kanske den andra anställningen är betygen viktiga. Därefter är
vad som levereras det viktigaste.

Bifogar mitt avgångsbetyg för att ge en total bild av vilka ämnen som ingick i utbildningen.
Min förhoppning är att dessa rader skall ge er en något mer komplett bild av den
ingenjörsutbildning som bedrevs på LTS.
Med vänlig hälsning
Per Olof Schultz