Henrik Venant

Det händer att Henrik Venant blir stoppad på stan och får skriva autografer. Han har skrivit och spelat musik i olika konstellationer sedan han var 16 år gammal och i början av 90-talet kunde det stå 30 000 i publiken. Idag är han undersköterska på demensavdelning men ägnar fortfarande mycket tid åt musiken.

Det bästa är att det går att göra skillnad

Att jobba med människor som har demens kan vara tufft. Sjukdomen kan orsaka oro och förvirring och den äldre kan ha svårt att orientera sig i tid och rum.

– Det går att göra skillnad för de här människorna, det gör man genom att se dem och ge bekräftelse, vara tydlig och ärlig och visa att man trivs i deras sällskap. Det är det bästa med jobbet, att det går att göra skillnad. Jag är stolt över mitt jobb, säger han.

Han bor på landet utanför Lund och där har han en studio som han byggt själv. Där tillbringar han minst ett par timmar varje dag med att repa och skriva låtar. Han är också ute och spelar en hel del, både solo och med andra musiker. På senare år har han bland annat spelat på festivalerna Stockholm Music and arts och Way out west i Göteborg.

– Det ger mig energi som jag tar med mig till jobbet, en positiv känsla.

Att spela i band och att jobba med äldreomsorg, finns det några likheter där?

– För att en ensemble ska fungera bra måste man ha en kemi tillsammans. Det är samma sak på jobbet. Det går att få jobbet gjort ändå för att man är professionell men har man kemin så blir det bättre flyt och glädje. I min arbetsgrupp har vi bra kemi.

Bakar gör Henrik Venant gärna hemma också. När han inte är i studion, på gymmet eller umgås med något av sina tio barnbarn.

– Jag tror att man hinner med mycket om man är samlad och lugn och inte stressar. Sen sover jag bra också, det ger mig ro i själen att känna att jag gör något vettigt och viktigt.