Den saliga osäkerheten
Den osäkra saligheten
Den osaliga säkerheten
Den säkra osaligheten

Allt detta låter väl säga sig
Men aldrig: den säkra saligheten
Och aldrig: den saliga säkerheten

Då halter sanning och rytm.
Någonstans måste nejet in.
Så är människans villkor.

Detta är en dikt ur samlingen Den saliga osäkerheten, 1964.

Anna Greta Wide, centrallyriker, ständigt bemödande sig om att hitta sitt eget språk, sin egen rytm, sin egen sanning, ja, sin egen tystnad också, som var ett lyssnande inåt. Musiken kom där till hjälp. Hennes dikt är fåordig, sparsmakad, sprungen ur en kamp med människans livsvillkor.

vänliga mörker, välv dig mjukt
om allt som är vilset och smutsigt och sjukt
och ändå är tvunget att leva!

ur Orgelpunkt 1944

En malm är självföraktet - oren
och full av möjligheter. Långsamt
måste den smältas ner till rening
och bli en speglande klar sorg

ur En malm är självföraktet i Broar 1956

Ditt liv är mycket starkare än du

ur Du har ett liv i Orgelpunkt 1944

Anna Greta Wide föddes i Göteborg. Hon studerade vid Högskolan där. Redan under studieåren var hon känd som en seriös diktare, som inte var opåverkad av det som hände utanför Sveriges gränser under 40-talet. Hon studerade bland annat litteraturhistoria och arbetade sedan som lärare. Hon dog vid bara 45 års ålder.

Hennes skrivarvärld blev med tiden alltmer präglad av ett inre sökande som förde till intensiva, förtätade uttryck av mänsklig erfarenhet - av sina egna insikter - detta var viktigt! Stumhet, oföddhet, vanmakt blev den mylla ur vilken reste sig trotsiga uttryck för livsvilja och mod och tro på ljuset.

Den första vårdagen bryr vi oss inte om knoppar
dikenas rissel hör vi endast förstrött,
och till och med lärksången skjuter vi upp till imorgon.
Vi står blundande stilla i det stilla solflödet,
med nacken mot vilken vägg eller trädstam som helst,
och vet ett enda: att ljuset inte svek.

Ur Den saliga osäkerheten 1964

Hennes senare utveckling präglas av ett allt djupare sökande inåt, en mystikers väg till det allt mer avskalade?

En hyllning till Mozart får stå som tecken?

Ave Verum Corpus

Ingen har skrivit denna musik.
Den låg och väntade, mogen,
tills någon löste den milt och lätt
ur klarhetens öppna sköte.
Det skedde i dödens närhet,
där namnen har mist sin mening.
Så blev den en sång av ingen,
ett sus av Guds andning i rymden,
ett saligt tonande vittnesbörd
om vår andra och sanna oskuld.
Trösta dig, hjärta, när sådan sång
kan stiga ur jordens grottor.
Må änglarna sjunga den för oss,
in mortis examine.
(Köchel 618)

Här kan du läsa mer om författaren:

• Linder, Erik Hjalmar: Fem decennier av nittonhundratalet, 2, s. 908 - 911 Gc.5
• Nordisk kvinnolitteraturhistoria, 3, Vida världen, 1996, s. 447 - 449. G Fol.
• Yvell, E., Cidden, Molly: Wide - och många andra. 2001 Gc.5 avsnittet s. 62 - 68: Anna Greta Wides dikter - ett själens elixir