"Att dö/är en konst som allting annat./Jag gör det ovanligt bra./Jag gör så att det känns av bara helvete./Jag gör så att det känns verkligt./Man skulle nog kunna säga att jag har ett kall." (Lady Lazarus).

Sylvia Plath är en av efterkrigstidens mest kända inom bekännelselitteraturen, hennes tragiska livsöde har berört varje ny generation som har tagit del av hennes poesi och prosa. Andra poeter som har inspirerat och inspirerats av Sylvia Plath är bland annat Anne Sexton, Robert Lowell och Robert Frost.

Hennes mest berömda bok är den starkt självbiografiska Glaskupan, ansedd som en kultbok. Från denna till någon av hennes mest kända dikter till exempel Ariel och Lady Lazarus kan man känna intensiteten så påtagligt att man nästan kan lägga händerna på den.

Ett belysande exempel på hennes intensiva prosastil är novellen Johnny Panic och drömbibeln.

"Luften sprakar av hans blåtungade blixtbekrönta änglar. Hans kärlek är hoppet från tjugonde våningen, repet om halsen, kniven i hjärtat. Han glömmer inte de sina."

Efter att ha gått ut Smith College i Boston fick hon ett Fulbrightstipendium för att studera i Cambridge England. Där träffade hon också mannen som skulle bli hennes stora kärlek och öde, den engelske poeten Ted Hughes.

Sylvia Plaths poesi kännetecknas av lidelsefullt raseri och intensiteten går igen i hennes sätt att leva.  Sylvia Plath och Ted Hughes första möte 1956 skildras i Sylvias dagbok som en storm. Kvällen beskrivs på följande sätt: "Och när han kysste mig på halsen bet jag honom hårt och länge i kinden, och när vi kom ut ur rummet blödde han i ansiktet".
Detta möte kan man läsa om i Anne Stevensons Sylvia Plath, ett diktarliv och i Ted Hughes diktsamling Brev på födelsedagen.

Senare samma år gifte sig Sylvia Plath och Ted Hughes, sedermera utnämnd till poet laureatus. De båda hetlevrade författarnas äktenskap präglades av ömsom idyll och ömsom uppslitande scener och slutade i skilsmässa 1962.

I februari 1963, knappt ett halvår efter skilsmässan, tog Sylvia Plath livet av sig och efterlämnade två små barn, Frieda född 1960, Nicholas 1962.
Hon efterlämnade också en chockad omvärld där hennes berömmelse snabbt tog fart och hon har sedan dess aldrig upphört att trollbinda.

I en dikt skrev hon 1956 "En panter smyger i mina spår:/en vacker dag blir han min död". (Jagad) och då hon var 31 år gammal hann han slutligen ikapp henne. (Se Anne Stevenson, Sylvia Plath Ett Diktarliv)