Fake News — spelar sanningen någon roll?

Utställningen handlar om desinformation i olika former och är skapad av elever och lärare vid Katedralskolan. Det är en utställning som vill göra besökaren uppmärksam på hur snabbt och effektivt lögner kan spridas idag och vad detta kan leda till. I utställningen, som består av texter, bilder och filmer, presenteras flera exempel på bland annat post-truth politics, propaganda, fejkade nyheter och deepfake.

Under invigningen den 31 mars så höll Marcus Karlsson, en av de ansvariga lärarna, följande tal kring sanning, lögn demokrati och vårt behov av drömmar:

"Vi är alla drömmare – vi söker efter någonting. Vi söker det där speciella – händelserna – kontrasterna i livet, konflikterna, det som bryter av mot vardagens tristess – det spektakulära och spännande. Man skulle kunna säg att vi lever i en förhoppning att våra egna liv gärna skulle kunna vara lite mer flärdfulla, lite mer spännande och lite mer intressanta än vad de faktiskt är, och vi vill så gärna att det svåra, det jobbiga ska ha en enkel förklaring – att det ska finnas någon eller något som är ”felet” och om vi bara tar bort det så löser sig allt.

Denna lite charmiga men naiva mänskliga egenskap har idag blivit vår fiende. I en tid där man på ett mycket enkelt sätt kan skapa och sprida dramatiseringar, överdrifter och rena felaktigheter blir vår längtan efter något annat och något mer just det som gör att lögnerna så lätt kan fara i väg och att falskheten – det osanna – kan bli slagträ i debatter på skolor, på arbetsplatser och i politiken.

Och samtidigt är vi något annat – vi är analytiska, tänkande, granskande och förnuftiga varelser. Vi älskar att värdera, räkna, fundera och kategorisera. Vi tycker det är underbart att med sakliga argument spräcka hål på skrockfulla myter och föreställningar – vi älskar att dra trollen ut i ljuset så att de spricker! Vi ser upp till vetenskapen – den ska ju rädda oss alla!

Det sätt vi har valt att leva bygger på att vi bejakar båda dessa egenskaper. Vår idé om folkstyre har både drömmar och förnuft i sig. En dröm, javisst, så var det, för vad var annars viljan och längtan att för sisådär hundra år sedan sträva efter att den vanlige snickaren, stataren eller gruvarbetaren skulle få makt att välja landets ledare , välja vart vi som land skulle gå och hur Sverige skulle utvecklas politiskt.

Men för att göra drömmen sann krävdes analys och förnuft – alla medborgare behövde kunna göra rationella och välavvägda val. Alla behövde lära känna sanningen och få redskap för att finna den. Så blev det och för att använda ett slitet uttryck, hämtat från ett av våra partier, så kan man nu säga att ”Sverige började i skolan”. För det var i skolor, i folkhögskolor och på studiecirklar som just förutsättningarna för Sveriges demokratiska resa började. Här fick Sveriges folk lära sig att värdera, räkna, fundera och kategorisera – Ja, här fick man lära sig hur man skulle dra trollen ut i ljuset.

Så, hur gör vi nu? Vi är fortfarande på resa. Demokratin är ingen spårvagn som man kan hoppa av från när det passar. Nej, demokratin är något vi alla delar – vi är dess dragkraft, dess förare och dess passagerare. Så hur gör vi? Vi vet att det finns personer, organisationer och stater som försöker skada oss, som ifrågasätter vårt sätt att leva och som vill omkullkasta demokratin. Vi känner alla igen dem – de finns där ute – och de hämtar näring från våra drömmar och vår längtan efter ett mer dramatiskt och intressant liv. Så hur gör vi? Vi vet var de är – trollen – så hur gör vi för att dra ut dem i ljuset så att de spricker?"

Kontakta gärna marcus.karlsson@lund.se eller louise.callmer@lund.se för att låna utställningen!