I sällsynta fall när man läser pedagogisk litteratur infinner det sig nästan omedelbart ett igenkännande, ett stort mått av samhörighet och bekräftelse på de egna tankegångarna. Det här är en sådan bok, för mig.

Fredrik Svensson har varit officer, it-strateg och rektor på Broängen i Botkyrka, numera utbildare i det egna Rektorsakademin. Med erfarenheter från tidigare helt skilda uppgifter, fick Fredrik i uppgift att driva en svensk grundskola. Att komma rakt in från miljöer utanför skolan och sättas att styra en dylik, med flera hundra elever och en personalgrupp som är väl förtrogen med skolmiljön, kan lätt antas vara en grannlaga uppgift. Så klart har det också fördelar, speciellt om man som Fredrik är ute efter att bryta mönster och hitta nya, mer moderna vägar till lärande.

Boken handlar mycket om visioner, om skolans möjligheter och om det som redan är bra i den svenska skolan, vilket är det vi måste bygga på och pekar på flera sätt att närma oss de strukturer som barn och ungdomar numera använder för sitt lärande. Det pekas förvisso också på en och annan företeelse som snarare borde avvecklas än utvecklas.

Texten är ganska kompakt, inga bilder men lite då och då fetstilas viktigheter. Här ett axplock som jag fastnade för:

”Att känna att man lyckas är det enskilt viktigaste kriteriet för att vilja lära mer och öka den självkänsla som är så viktig för att kunna bilda familj, få ett jobb, starta företag eller läsa på universitet. Utan självkänsla får vi en väldigt otrygg framtid.”

”Det betyder också att den skola som lyckas få eleverna att förstå vikten av att ta till sig kunskap och förbereda sig för livet också får en arbetsmiljö som alla tar ansvar för.”

”Man får inte ge upp när det gäller tonåringar, det är bara så.”

Fredrik reder också ut begreppen disciplin, ordning och reda samt vad det egentligen betyder att visa varandra, både lärare och elever, respekt. Ordet ingår för övrigt också i en grupp begrepp som är särskilt viktiga; tolerans, omtanke och trygghet och som Broängens värdegrund vilar på.

Inte fetstilat, men väl så viktig, är idén om hur man verkligen, och kanske äntligen, skulle kunna få Lpo 94 implementerad; ”betala lärarna trippel lön under de två sommarmånaderna, två år i rad och kompetensutveckla dem alla i läroplanen, pedagogiska arbetsmetoder och betygsbedömning. Det skulle kosta en del kronor och ören, men jag skulle gissa att vi skulle bli nummer ett i världen på bara ett par år.”

Huruvida den svenska lärarkåren, de båda facken och övrig skolpersonal skulle ta emot ett sådant påbud, låter jag vara osagt, men nog skulle det göra skillnad, snabbt!

Jag gillar också de ”nålstick” (eller kanske är det hästsparkar) han sänder till diverse it-avdelningar runt om i landet, hur dessa inrättningar snarare begränsar och hindrar utveckling än underlättar och stödjer datoranvändandet ute i skolorna. Att han i mångt och mycket förespråkar Mac gör ju inte heller ont;D

En angelägen bok för vem som helst, lärare eller skolledare, som vill tänka nytt, se nya strukturer och skapa sina egna visioner.

2007-12-31 Ulf Tornberg