Vi människor kommunicerar mycket via tal, men också alltmer via text, eller egentligen via ett vidgat textbegrepp, som inkluderar bilder, video och ljud. Vi utvecklar vårt språk genom att använda språket i meningsfulla sammanhang; tala, läsa, skriva och lyssna, via samtal, tidningstexter, böcker, filmer, musikfiler, video etc.

Det blir successivt mer och mer angeläget att kunna kommunicera, inte bara med talet, utan också med det skrivna ordet, för att kunna göra sin röst hörd, för att kunna ta del av debatten, göra sina tankar tydliga och för att meddela sig med omvärlden.

Sex avdelningar bildar stommen; inledning med tankar kring vad en blogg är bra för, privat och i arbetet som pedagog, ett kapitel speciellt ägnat hur bloggen kan medverka till att utveckla demokrati och inflytande, ett tredje kapitel om bloggens ”outstanding” roll som språkutvecklare för internetgenerationen, en del om risker och en omfattande del om konkreta metodiska tips på blogganvändning i undervisningen samt en avslutande ”Att tänka på”-del. 

Pennan gjorde nedslag och ringade in:

”Den stora skillnaden mellan mitt skrivintresse idag och tidigare är att jag numera, via bloggen, kan skriva för en publik.”

Så klart blir det mycket mer angeläget att skriva om man har en mottagare. Var finns elevernas mottagare? Svaret på den frågan är troligtvis också svaret på vilka texter vi ska sätta våra elever att skriva; för att finna mål, mening och motivation.

”Plötsligt är varje artikel, tv-program eller diskussionsämne ett potentiellt blogginlägg.”

Det är roligt och intressant att förmedla sina tankar och funderingar, att tänka mer strukturerat och utveckla tanken; det hjälper bloggen till med. Så fungerar det för mig personligen och så tänker jag att man kan hjälpa elever att utveckla sina tankar.

”Bloggtrenden har snarare bevisat att det är ytterst få skribenter som skriver felfritt – vilket jag ibland kan uppleva som en befriande insikt.”

Innehållet är det viktigaste – formen nummer två, visst borde det gälla oftare. Tänk så mycket kreativitet rödpennan och formen har dödat. Låt det inte fortleva, hitta autentiska skrivämnen, angelägna för eleverna att tycka och tänka kring.

”Då helklassen är en inlärningsmiljö som kanske främst gynnar de utåtriktade eleverna, kan bloggen ge de tysta eleverna en möjlighet att göra sina röster hörda.”

Absolut!

”Aldrig förr har det gått så smidigt att bearbeta andras textalster.”

Just i denna funktion har vi pedagoger så oerhört mycket att hämta. Nu kan man, utan alltför mycket merarbete, faktiskt sätta elevernas egna självvärdering och elevrespons i system, innan man som pedagog griper in i feedback- och rättningsprocessen.

Boken är i A4-format, drygt 60 sidor och utan bilder, men absolut inte tung att läsa, tvärtom. Mycket att lära, kanske en ingång till en del om-tänk och absolut tänkvärd.
Kul att ha dig hos oss, Liza!

2008-01-11 Ulf Tornberg