Lunds stads tavlor

Lunds kommun köpte 1976 32 tavlor målade av Wollmer Jakobsen. Konstnämndens sekreterare Ingvar Svensson hade fått ett erbjudande från konstnären att förvärva hans tavlor med lundamotiv. Han köpte hela kollektionen för 5.000 kr. En del av dessa tavlor pryder väggarna i Stadshusets lunchrum. I sessionssalen alldeles intill bestämmer de styrande över dagens Lund. När de pausar i lunchrummet omges de av bilder av gårdagens stad.
Merparten av Wollmer Jakobsens tavlor spreds på Lunds ålderdomshem. Eftersom en del av hemmen under årens lopp har byggts om eller lagts ner har 14 tavlor blivit över. Dessa har nu deponerats i Lundasamlingen och visas i en utställning i Lundasamlingen under februari månad 2009.

Efterlysning gav effekt

När tavlorna kom hit visste jag inte mycket om konstnären. Det jag kände till hade jag hämtat från ett par artiklar i Sydsvenska dagbladet 1976 och 1977, från nätet och ur mitt eget minne. Tack vare en efterlysning i Sydsvenskan vet jag nu mycket mera. Många har kontaktat både mig och Sydsvenskan.
Wollmer Jacobsen bör ha varit född mellan 1905 och 1910. I Sverige bodde han i två omgångar: 1933-1938 och 1943-1954. Från Lund flyttade han till Helsingör där han levde till sin död 1985. Han var gift med en lundaflicka Inga, född Karlsson. Två barn fanns i familjen – Gull-Mai (gift och bosatt i Helsingör) och Ulf (död 2000). Wollmers hustru, som var många år yngre än sin man, dog 1975.
Tack vare en släkting till henne har Lundasamlingen fått låna en bok om konstnären: Wollmer Jakobsen, Snit og tegninger (Henry Olsens kunstforlag, Köbenhavn). Här ges information om Wollmer Jakobsens meriter

Anställd som målare

I Lund arbetade Wollmer Jakobsen tidvis som målare. Han var först anställd hos målarmästare Karl Johan Christensen, som hade sin firma i Ekska huset det vill säga i det hus där hans tavlor nu ställs ut. Senare var han anställd hos Tage Thuvesson i Thuvessons måleri. Wollmer Jakobsen bodde med sin familj på Östra Mårtensgatan 17, ett hus som nu är rivet. Han hade alltså nära till Mårtenstorget. Många tavlor har motiv därifrån, särskilt från fiskstånden. Att sälja fisk på torget var tillåtet då. Han stod även ofta med sitt staffli i hörnet av Kyrkogatan och S:t Petri Kyrkogata. Ibland såg han så frusen och hungrig ut att han blev hembjuden på lunch hos familjen Holmberg, en välkänd lundafamilj. Far i huset var sonson till grundaren av Carl Holmbergs mekaniska verkstad.

Elever

En och annan blivande konstnär drogs till Wollmer Jakobsen. En ung pojke, som var duktig på att rita fick undervisning av honom. Det blev ingen konstnär av det barnet men väl en målare. I femtioett år ägnade han sig åt det yrket. En ung dansk man, Jörgen Salmose, var betalande elev 1949-1951. Han knackade på hemma hos Wollmer efter arbetet och fick lära sig grunderna. Två kronor fick han betala per kväll. Han har gått i sin läromästares fotspår är själv både konstnär och kursledare i målning på Vuxenskolan. Hans tavlor visar inte gatumotiv från Lund utan den vackra naturen vid Röstånga där han bor. Om man står i ett gathörn med ett staffli drar man blickarna till sig. Jörgen Salmose avslöjade att Wollmer Jakobsens penslar ofta var torra men att han hade tavlor till försäljning runt omkring sig. Så sent som på 1980-talet såg han Wollmer Jakobsen med staffli i Helsingör men då såg konstnären gammal och trött ut och hade skägg. För Jörgen Salmose berättade Wollmer Jakobsen att de tavlor han hade lagt ned mest arbete på, och själv var riktigt nöjd med, signerade han Pontoppidan. Detta namn är ju ett mycket känt danskt efternamn men Wollmer hävdade att han hade fått tillåtelse från en konstnär som själv tillhörde familjen Pontoppidan.

Lund, Helsingör och Spanien

Förutom gatumotiv målade Wollmer Jakobsen även en hel del porträtt. När han målade utomhus hände det att han inspirerades av vad som skedde runt omkring honom. En kvinna har berättat att hon en gång blev hejdad av konstnären som ville ha med henne och hennes lille pojke i röd overall som en färgklick i den tavla han just höll på att måla. På en tavla, målad vid Bantorget sitter Ernst Norlind på en parkbänk. En storktavla står lutad mot bänkens gavel. Om han fanns där i verkligheten eller bara i Wollmer Jakobsens fantasi är inte känt.
När charterresandet till Spanien tog fart på 1960-talet åkte även Wollmer dit. Där målade han åsnor, palmer och himmel och hav i ljusa färger.
Efter samtal med Wollmer Jakobsens dotter har jag fått veta att hennes far inte är glömd i Danmark. Han finns representerad på två museer - i Holbaeck och i Helsingör.

Margareta Wickström