Det är en stor ära att få en gata uppkallad efter sig. Minst lika exklusivt är det att få namnge ett hus. Ett av Lunds gamla korsvirkeshus, där idag bland annat Lundasamlingen finns, heter Ekska huset på grund av att det en gång hyste professor Johan Gustaf Ek med familj. Man kan med rätta hävda att denne mans liv var klassiskt. Han var professor i ett av de klassiska språken och han gjorde en klassisk fattigstudentkarriär, det vill säga lyckades skaffa sig utbildning utan att ha ekonomiska resurser. Johan Gustaf Ek är en värdig representant för alla de begåvade "bondestudenter" som genom åren halvsvultit sig genom skol- och universitetsår.
Den kloke gossen i dragontorpet
Redan när Johan Gustaf var tre år gammal visade han prov på ovanlig kvicktänkthet. Hans mor hade varit tvungen att lämna honom ensam en stund i dragontorpet. En gnista från eldstaden hade råkat antända hans kjortel men den lille pojken förstod genast vad han skulle göra. Han drog snabbt av sig de brinnande kläderna och sprang med dem till en hink och lyckades därmed rädda inte bara sig själv utan hela huset från att brinna upp.
Johan Gustaf Ek föddes 1808. Hans far Petter Ek var, som dragon, med om att besegra Napoleon vid Leipzig 1813. De brev han skrev hem försökte de äldre syskonen tyda när femåringen bad att få försöka. Den lille läste obehindrat. Det visade sig att han hade lärt sig skriva också. Ryktet om Johan Gustafs läshuvud spred sig snabbt och nådde bygdens mest välbärgade man. Han lät pojken studera för informator tillsammans med de egna barnen.
Den trötta hästen
När Johan Gustaf skulle fortsätta sina studier i Växjö följde hans mor med i vagnen. Innan de hade hunnit fram till staden var hästens krafter slut. Modern vände sig då till sin son och frågade om de skulle fortsätta. "Vi vänder hem igen", sa sonen. Då gick modern in på värdshuset. När hon kom tillbaka sa hon: "Jag hade inte pengar men de godtog ett klädesplagg som betalning." Att sonen verkligen ville fortsätta hade hon sett i hans ögon även om munnen sa något annat.
Duktig men hungrig
Skolgången blev en succé vad gällde studierna. Många år senare skriver han att han, som gymnasist, stoltserat med att kunna tala och skriva på felfritt latin. Som professor i latin, efter att ha studerat språket i hela sitt liv, anser han att man aldrig blir fullärd. I polemik med framför allt Achatius Kahl, kyrkoherde i Stora Råby, hävdar han att latinet, inom universitet, i vissa fall borde ersättas av svenska.
Under lektionerna glänste Johan Gustaf, men livet utanför skolan var desto torftigare, särskilt de första åren. Då var han helt beroende av att vissa dagar få gå hem och äta hos bättre bemedlade Växjöfamiljer. De dagar han skulle försörja sig själv fick han ofta vara utan mat. Hemifrån kunde han inte få mycket hjälp. Om han inte hade gått i skolan skulle han ha kunnat bidra till familjens försörjning, nu fick hans närmaste i stället försaka mycket för att försöka hjälpa honom. De sista skolåren blev bättre. Då kunde han arbeta som informator vid sidan av studierna.
I Lund
Hela livet igenom var Johan Gustaf Ek mycket flitig. Universitetsstudierna klarade han snabbt och med glans. Det hände att han läste dygnet runt utan att vara ur kläderna. Någon sällsynt gång unnade han sig att känna sig ung och fri och delta i studentlivet. I så strama tyglar höll han sig alltid att han, vid mogen ålder, tyckte att han ibland släppt efter alltför mycket som ung student. Att han väckt beundran både i hembyn, Växjö och i Lund avfärdar han med: "Jag vet till och med av egen erfarenhet huru skadligt berömmet är för en yngling." Just på denna punkt håller jag inte med professor Ek. Jag har läst en hel del om honom och imponerats av att han inte alls tagit skada. Hans enastående framgångar har inte stigit honom åt huvudet.
Efter att ha tjänstgjort som lektor först, sedan rektor i Göteborg , gift sig med kyrkoherdedottern Augusta Bergdahl och fått flera barn återvände han till Lund.
Professor i romersk vältalighet och poesi
I tjugo år (1842-1862) hann han vara professor i latin eller som det hette på den tiden: romersk vältalighet och poesi. Det var kanske universitetets mest arbetstyngda befattning. Tentamensbördan var tung. Alla som läste vid universitetet måste kunna latin. Trots detta var han, på det vetenskaliga planet nydanare. Han orienterade latinämnet mot den jämförande språkforskningen och gjorde trots bristande tid, resurser och med ett otillräckligt bibliotek betydande forskningsinsatser. Bland sina studenter var han mycket omtyckt. Förutom professuren hade professor Ek Södra Sandby och Hardeberga pastorat som prebende, det vill säga rättighet att tjänstgöra som kyrkoherde i dessa församlingar. Det var mest på somrarna han kunde verka som präst. Då flyttade han, med hela sin familj, ut till Hardeberga prästgård.
Stolta församlingsbor
Predikningarna var långa och lärda. Församlingsborna hade ofta svårt att följa sin prästs tankegångar men de var nöjda ändå och stolta över att ha professorn i latin som kyrkoherde. Som prebendekommunister tjänstgjorde Rudolf Holmberg. Han kom att bli professor Eks svärson. På dottern Huldas 18-årsdag stod bröllopet mellan henne och den 20 år äldre Rudolf. Det firades i brudens hem, alltså i Ekska huset. I hela den lilla staden hördes ropet: brudparet fram. Flera ättlingar lever i och kring Lund och besöker ibland sin anfaders hus.
Den sorgliga julen
Johan Gustaf Ek hade verkligen väl förvaltat sitt pund och nått längre än han som liten pojke i Småland ens vågat drömma om. Hans liv var emellertid inte bara rikt på framgång även på sorger. Som så många andra på den tiden drabbades även familjen Ek av den höga barnadödligheten. Julen 1852 förlorade makarna Ek tre döttrar - två dog 22 december och en 28 december. Flickorna blev tolv, åtta och sex år gamla. Den ende sonen, Hjalmar, föddes bara en månad senare i januari 1853.
Levnadsglada döttrar
Professor Ek var rörande barnkär. Några år efter det att han utnämnts till professor i latin gav han ut en liten sagosamling: Folksagor till nöje för barn och äldre med barnasinne. En av döttrarna hade varit sängliggande och för att förströ henne hade fadern berättat sagor, som han sedan lät trycka.
Hemmet präglades av religiositet. Varje dag hölls husandakt och på söndagarna bevistade man gudstjänsten i Domkyrkan. När döttrarna började bli stora tyckte de om att gå på baler. Fadern, som var rädd att de skulle ägna sig alltför mycket åt ytliga nöjen, kom ibland med invändningar. De unga flickorna kom då på ett knep. Om de bad om lov på latin blev fadern så stolt att han inte kunde neka dem.
Kolera
Johan Gustaf Ek hann inte bara vara professor och präst utan var en tid även universitets rektor och något år det vi idag kallar kommunfullmäktiges ordförande. På lediga stunder översatte han bland annat Tegnérs Frithiofs saga till latin. Under den tid han hade ansvar för staden utbröt en koleraepedemi i Skåne. Professor Ek förstod hur allvarlig situationen var och utfärdade stränga påbud och hårda straff om de inte följdes. Lund klarade sig och staden tackade Johan Gustaf Ek genom att ge honom en silverservis med inskription på latin: MDCCCL (=1850) J.G. Ek de republica bene merito.
10 oktober 1862
Redan 1862, efter att ha varit professor i tjugo år, dör Johan Gustaf Ek. Lungsjukdom var dödsorsaken men bidragande orsaker till att hans liv blev så kort är även att han hade råkat ut för en olycka där han slagit huvudet och att hans kropp tagit skada av de svåra år han haft som hungrig tonåring vid Växjö läroverk. I Ekska huset hann han endast bo några få år 1857-1862. Hans hustru Augusta bodde där till sin död 1884. Namnet lever. År 2001 sattes det upp en skylt som visar att fastigheten heter Ekska Huset. Tack vare ett barnbarnsbarn, fru Kerstin Sahlman är Salongen i Lundasamlingen delvis möblerad med föremål från det Ekska hemmet. År 2003 kom det ut en liten bok om Johan Gustaf Ek. Den är skriven av hans son Hjalmar Ek, har förord av Anders Piltz (professor i latin vid Lunds universitet) och är utgiven av Föreningen Mentors elever.
Margareta Wickström