Söndagen den 3 november 1951 skrev Elsa Andersson, under överinseende av advokat Hans Ingemansson, på kontraktet och dagen efter satte hon nyckeln i låset till Ida Jönssons affär, som nu hade blivit hennes.

Det var djärvt! Hon hade visserligen stor erfarenhet av att arbeta i butik och visste därför hur slitsamt det var. Sedan ungdomen hade hon hjälpt sin far i hans köttaffär på Kungsgatan.
Hon och hennes man Ernst Jönsson hade på 30-talet övertagit affären men nu skulle hon sälja helt andra varor. Avtalet med Ida Jönsson var tufft: 2000:-/mån i tio år.

Elsa Jönsson hade gått på handelsskola i Malmö och hade hjälpt Ida Jönsson med bokföring och dylikt. När Ida Jönsson plötsligt drabbats av en stor sorg ville hon dra sig tillbaka. Hon hade flera spekulanter på affären men ingen slog till. Då vände hon sig till Elsa, som efter att ha tänkt fram och tillbaka och rådgjort med sin man, accepterade.
Den affär hon övertog var helt annorlunda än den vi idag förbinder med namnet Ida Jönssons. Firman hade visserligen ett gott anseende och varorna var av bästa kvalitet men utan Elsa Jönsson hade den inte förvandlats till en affär som man än idag talar lyriskt om.

Redan 1952 lät Elsa Jönsson bygga om affären. Hon anlitade Inredningskompaniet i Malmö. Denna firma hade tidigare moderniserat Ateljé Chic, Iris blomsterhandel och Grand Hotell.
Syster Agnes son Sven-Ingvar Andersson, som läste vid universitetet, hjälpte sin moster med skyltning. Det var ibland mycket djärvt och modernt.
Han var konferencier när Elsa Jönsson hade sin första mannekänguppvisning. Det var i Akademiska föreningens stora sal.
Senare hölls visningar på Grand hotell med mannekänger från Malmö och Staffan Åkerbergs orkester. Det var proppfullt! Konferencier var Maj Fant.
Visningar hölls även på Lunds nation och på Konsthallen ibland med Elsa Jönssons dotter Eva Dahl som talare.

På Ida Jönssons tid hade tonvikten legat på kort- och metervaror samt syateljé. Chef för denna var till att börja med frk Persson. Expedierade gjorde Elly Johansson. Till firman knöts sedan Thea Welin som även var en mycket duktig designer.
Under Elsa Jönssons ledning satsades det på konfektion. Men vilken konfektion! Flera gånger om året reste Elsa Jönsson till Paris. Lundaborna kunde köpa kreationer, designade av de parisiska modehusen, i sin egen stad. Kläderna var så dyra i inköp att det gällde att satsa rätt. Elsa Jönsson har berättat att hon ofta köpte för att det skulle passa en viss kund och nästan alltid stämde det.
Många fina firmor levererade till Ida Jönssons (Thorella, EWE modeller, Gibi, Hanro) men den man mest förbinder med Ida Jönssons är Katja of Sweden (MMT). 

Syateljén krympte och försvann men affären växte på alla håll och kanter. Katja fick en egen Boutique. Hur stor affären än blev så gav man inte avkall på sin fantastiska service. Dottern Eva berättade att hon en dag flög fram och tillbaka till London för att hämta en balklänning till en kund.

När firman var som störst hade man 20 anställda, dock inte heltid. Elsa Jönsson kom från en mycket bra familj. Hon hade med sig hemifrån att man skulle behandla sin personal väl. På hennes föräldrars gård Almbacken i Södra Sandby var det bra att vara dräng och piga. Man var mån om sina anställda och så var maten så god och riklig och man fick sitta tillbords med värdfamiljen.

Många jämför Ida Jönssons affär med Ateljé Chic. Elsa Jönsson tycker inte att konkurrensen var besvärande trots att de delvis hade samma kunder. De kände inte varandra.
För inte så många år sedan kom Elsa Jönsson och Olga Hansson att sitta bredvid varandra. De började prata med varandra och tyckte båda att det var roligt när de förstod vem den andra var och att Ida och Chican skulle råka träffas på en parkbänk på Bantorget. 
 

Margareta Wickström