Stig Tejnings samling

Under februari och mars 2004 pågick i Lundasamlingen, Ekska huset, en utställning av Valenta-tavlor. Eduard Valenta var en konstnär som i många tavlor visat Lund som staden såg ut vid mitten av 1900-talet.
Stig Tejning, professor i yrkesmedicin, samlade på "Valentor" och efter hans död fann hans barn att samlingen uppgick till cirka 50 tavlor. Dottern, Marianne Tejning, kontaktade Föreningen Gamla Lund för att få hjälp med att ställa ut tavlorna innan de skingrades.  Lundasamlingen tillfrågades och vi accepterade med glädje. Trots att nästan alla väggar i Lundasamlingen är täckta av bokhyllor lyckades väninnan Maja Lilljeqvist, själv konstnär och från 2004 även föreståndare för Kulturens hökeri, få plats med 35 tavlor.

Vår barndoms Lund finns kvar

Tack vare Edy Valenta, en liten man från Wien, finns idag en hel del av Lund av igår kvar i oljemålningar, akvareller och pasteller. Hans målningar är naturtrogna, gator och hus avbildades så exakt som möjligt och han var noga med detaljerna. Det hände att han gick ut på kvällen för att kontrollera att han målat rätt antal fönsterrutor i huset han höll på att måla av.
Flera av hans lundamotiv finns inte längre att se i verkligheten. I vissa gator är alla hus rivna och ersatta med modernare fastigheter.

Tack, alla berättare!

Av de många besökare, som gått runt och tittat på utställningen, är det flera som delat med sig av sina personliga minnen av Edy Valenta. Jag ska här försöka återberätta vad jag har fått höra.
Det enda jag själv hade lyckats ta reda på om konstnären var den information man kan få i Sveriges dödbok 1950-1999:
"Eduard Valenta, Hospitalsgatan 6A, 223 53 LUND, död 18/3 1974, kyrkobokförd i Sankt Peters kloster, Lunds kommun, Malmöhus län, mantalskriven (1972) på samma ort, född 28/6 1908 i Österrike, ogift man".

Fattig barndom

Sin barndom tillbringade Valenta i Wien. Han kom från en fattig familj med många barn. Ibland gick han omkring och tiggde. Det hände att han tillsammans med en kamrat klättrade över muren till det kejserliga palatset - Schönbrunn - för att jaga småvilt. Ibland fick någon vakt syn på dem. Då hoppade Edy upp på kamratens axlar, tog sig över muren och drog därefter upp sin vän. Denna talang, att tillsammans med någon partner göra akrobatiska konster, utvecklade han alltså tidigt. Han lär, trots att han var fattig, ha gått igenom konstakademin i Wien.

Vagabond

Någon besökare sa att Valenta var som en gåramålare som flyttat till staden. Det var inte helt fel. I sin ungdom i Österrike gick Valenta och en kamrat omkring på landsbygden och livnärde sig genom att måla av böndernas gårdar.

Till Sverige

Någon gång på 1930-talet kom Valenta till Sverige. Det kan ha varit för att slippa militärtjänsten, som han lämnade Österrike. Att det just blev till Sverige han flyttade kan möjligen bero på att han varit här som barn. Efter Första världskriget tog många familjer emot sommarbarn från Wien i sina hem. Storstadsbarnen fick andas frisk luft och äta sig mätta. Det kan tänkas att Edy Valenta första gången kom till Sverige på detta sätt. Kanske var det därför han senare, när han turnerade med någon cirkus, beslöt att hoppa av just i Skåne.
Till sin lycka stötte han på två unga skånska akrobater, vars toppman, Bengt Mårtensson från Malmö, just lämnat gruppen. Det var Hugo Nilsson från Köpingebro och Birger Persson från Ystad. Tillsammans med Edy bildade de akrobatgruppen 3 Valentas. Med sin gamle toppman hade de kallat sig Tarzans, vilket säger en hel del om deras konster. De kunde svinga sig mellan varandra, balansera på höga master och bygga torn genom att klättra på varandra. Edy var den som skulle vara överst. Han var utmärkt som toppman - liten, lätt, vig och säker. Det var mycket viktigt att toppmannen var stabil, om han vinglade ramlade alla.
I flera år turnerade gruppen 3 Valentas i hela Sverige. De uppträdde bland annat på Berns i Stockholm.
Så småningom lyckades myndigheterna i Österrike spåra Eduard Valenta. Han fick order att återvända till Österrike. Hans kamrat i akrobatgruppen, Hugo Nilsson, räddade honom genom att åka till Stockholm och tala med tjänstemännen på Österrikes ambassad. Genom att lägga orden väl lyckades han få tjänstemännen på sin sida och få dem att ge Edy tillstånd att stanna i Sverige. Hugo Nilsson betonade att Eduard Valenta var oumbärlig för arkrobatgruppen: Förlorar vi vår toppman kan vi inte längre utföra våra konster. Då måste vi sluta turnera, blir arbetslösa och kan inte längre försörja oss.
Omkring 1940 nödgades de ändå upplösa gruppen. Edy fortsatte att turnera med olika cirkusar: Cirkus Astoria, Cirkus Altenburg och Cirkus Scott.

Till Lund

Omkring 1941 slog han sig ner i Lund. Han kom att bo hos familjen Persson: Nils (Nisse) billackerare, Elsa, som hade damfriseringssalong och sonen Gunnar. Deras bostad låg vid Stortorget (Stortorget 8) hade 13 rum och en stor altan åt gården.
Hela livet umgicks han med familjen Persson och delar gravplats med dem på Dalby kyrkogård. Även efter det att Edy flyttat till egen lägenhet, i ett gårdshus på Prennegatan, åt han ofta middag hos familjen Persson. Edy, som var en duktig kock, stod ofta för matlagningen. Hans gulasch var berömd i vänkretsen. Det är så enkelt, sa han: man tar ett kilo oxkött, ett kilo fläskkött och ett kilo lök. När han bjöd på fisk kunde han ha fångat den själv. Han hade båt i Lomma och brukade fiska tillsammans med Nisse Persson, Bert Lundin och Hjalmar Nykvist, som hade konditori på Karl XII-gatan.
Många har berättat om sina möten med Edy. Han beskrivs som en vänlig man med fint sätt. Hans ekonomi var alltid dålig trots att hans tavlor var mycket populära. Han levde för dagen, sa en av hans vänner. En man berättade att hans mor hade bett Valenta måla hennes barndomshem. Hon gav honom bra betalt för tavlan. Nästa gång hon såg honom var han elegant. Han hade passat på att ekipera sig när han råkade ha hade lite pengar över.
Edy ville gärna göra rätt för sig men hade inte alltid möjlighet att göra sig skuldfri. En man berättade att Edy hade fått lov att, när han ville, ta sig en flaska öl ur en back på mannens svale. Flaska efter flaska försvann. Edy skämdes när de träffades för han hade aldrig pengar så att han kunde betala men han ersatte på sitt eget sätt. En kväll stod det tre tavlor på svalen.

Konst -

Valentas tavlor såldes på många ställen: i glasmästerier, ramaffärer, hos frisörer och av Edy Valenta själv. Gatorna i Lunds innerstad var Valentas vanligaste motiv men han målade även blommor, interiörer, Höje å, gårdar vid Dalby, gamla Malmö och Trollebergsvägen. De sista åren bodde Edy på Väster, strax intill Folkets park. Tidigare hade han bott på Hospitalsgatan och någon tid i Dalby.
I slutet av sitt liv fick Edy en liten säker inkomst. Han arbetade för Berlingska boktryckeriet. Företaget tryckte upp Valentatavlor i 4-färgstryck och delade ut dem till medlemmarna i Berlingskas konstförening. 

- och konster

Valenta bibehöll sin spänst och rörlighet. Långt efter det att han slutat vara akrobat kunde han göra konster. Han kunde slå frivolter och han kunde ställa sig rakt upp och ner med huvudet på en uppochnedvänd pokal eller ett tefat. Något år uppträdde han tillsammans med en partner på Folkets park. Då hade de dessförinnan tränat på familjen Perssons stora altan.

Hjärtat sviktar

Edy dog våren 1974. På sommaren skulle han ha fyllt 66 år. Han hade haft besvär med hjärtat, legat på lasarettet, fått nitroglycerindroppar och förmaningar att inte äta alltför mycket fet mat. Hjärtat fortsatte att krångla så han hade alltid en nitroglycerinflaska i fickan. Tyvärr visste han inte att man måste vara noga med att skruva på locket. När han fick en stark attack var medicinen för svag.
Han var verksam in i det sista. Man fann honom med en tavla på staffliet och en halvfull tallrik med fettklumpar (på skånska "grevar" eller "finkar") bredvid sig. Samma kväll hade några vänner bett honom komma hem och äta hos dem. Edy var ombedd att laga maten. När han inte kom anade de oråd, gick hem till honom och fann honom död. Hans papper återbördades till Österrike. Några släktingar ska ha kommit till Lund och tagit hand om hans saker. Det bör bland annat ha varit Edit, hans dotter, som bodde i Österrike.

Drömmen går i uppfyllelse

Många har berättat om att Edy drömde om att kunna samla så pass många tavlor att han skulle kunna ha en utställning. Han lyckades aldrig. Alltid var han tvungen att genast sälja allt han målat. Tack vare Stig Tejning, som köpte många tavlor och lärde känna Valenta, har Edys dröm nu gått i uppfyllelse. 35 av de tavlor professor Tejning ägde har i två månader varit utställda i Lundasamlingen, Ekska huset.
Det är synd att Edy Valenta själv inte fick vara med om att höra med vilken värme människor har talat om honom och hans verk.

Margareta Wickström