August och Lilly Quennerstedt var ytterst givmilda och extremt sparsamma

Hon ärvde nästan ett helt kvarter och gav bort det.

Lilly Quennerstedt (1846-1936) var dotter till Adam Wilhelm Ekelund professor i fysik vid Lunds universitet. Hennes far ägde nästan all den mark som nu utgör kvarteret Kråkelyckan. Lilly kom att ärva hela denna jättetomt.
Redan vid sjutton års ålder hade hon förlovat sig med den unge zoologen August Quennerstedt som då redan hade doktorerat. Några år senare (1868) gifte de sig och efter ytterligare en tid (1875) flyttade de in i den villa de låtit Helgo Zetterwall bygga. Den finns fortfarande och ser utvändigt ungefär likadan ut som när den var ny. Trädgården var däremot mycket större på makarna Quennerstedts tid. Efter att ha varit gifta i fjorton år fick de sitt enda barn, en dotter som de döpte till Blenda efter den mytiska värendskvinnan Blända, som räddade Småland från danskarna. Olyckligtvis var deras flicka inte alls som sin namne. Hon var sjuklig och utvecklingsstörd. Föräldrarna lät bygga en stuga,som en kopia av en småländsk torpstuga. Den fick hon använde som lekstuga. Nu har man flyttat den inom tomten men den anses så kulturhistoriskt värdefull att den inte får rivas.

Från Småland till Lund

August Quennerstedt (1837-1926) var prästson från Småland. Hans far Nils Johan Quennerstedt hade börjat som soldat men avancerat till officer, läst till präst och genom sitt äktenskap med Anna Sophia Lilliecreutz gift in sig i den småländska godsägaradeln. Han var regementspastor och präst först i Rydaholm, där August föddes, och sedan i Kvenneberga. Hemmet präglades av sträng fromhet och intresse för naturen. Fadern var en hängiven amatörbotaniker i Linnés anda. Till sina barn sade han att det var lättare att studera växter än djur. De blir ju kvar på sina platser men djuren flyger upp eller springer sin väg. Alla sönerna skickades till läroverket i Växjö. Fadern anställde en äldre prästman som skulle se till att gossarna studerade flitigt.
Hösten 1856 begav sig August Quennerstedt iväg till Lund. Resan tog två dygn. I början hade han sällskap med en äldre bror som arbetade i Kristianstad. När han kom fram togs han emot av en annan bror hos vilken han fick bo i Malmrosska studentkasernen på Skomakaregatan. Efter att ha examinerats på Kuggis blev han i september 1856 student och kunde återvända hem med studentmössa på huvudet.
Tiden i Småland blev kortare än han hade planerat. Han blev uppmanad att genast bege sig till Lund för att göra visit hos baron Gyllenkrook på Stora Södergatan. Denne hade instiftat ett stipendium som August hade chans att få. Visiten utvecklade sig inte som han hade hoppats. Baronen var vänlig och talade berömmande om hans far den skicklige harpospelaren. August förstod omedelbart att baron Gyllenkrook hade tagit miste på person men skulle han våga rätta honom? Med risk att förlora det fina stipendiet förklarade han att det visserligen fanns en harpospelande präst men att denne stavade sitt namn Qvennerstedt och inte var hans far. Han fick sitt stipendium och kunde flytta in i ett av tornrummen i Akademiska föreningens då endast sex år gamla hus.

Till Spetsbergen och Jan Mayen

Quennerstedt studerade flitigt på Zoologiska museet (nuvarande Historiska museet) och tilldrog sig prosektor (senare professor i zoologi) Wahlgrens intresse när han ritade av en uppstoppad hjort. När doktor Otto Torell planerade sin polarexpedition frågade han Wahlgren om denne kände till någon en ung naturvetenskapsman som kunde teckna och dessutom hade god fysik. Wahlgren föreslog August Quennerstedt, som med glädje tackade ja.
Resan genomfördes 1858 och gick till Spetsbergen. En av deltagarna var den längre fram i tiden så kände upptäcktsresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Under expeditionen samlade Quennerstedt material till sin kommande avhandling: Några anteckningar om Spetsbergens däggdjur och fåglar (1862).
Otto Torell kom vid ytterligare ett par tillfällen att hjälpa August Quennerstedt. När han var nära att skjuta upp sina sista tentamina fick Otto Torell honom att fortsätta. År 1863 råkade han träffa på Otto Torell, som tillfälligt befann sig i Lund. Han berättade då att han så gärna skulle vilja utforska Jan Mayen. Torell lovade att hjälpa honom. Med bistånd av Torell lyckades han få bli passagerare på ett sälfångstfartyg och göra en expedition på egen hand. Tack vare Torell blev han väl mottagen överallt i polartrakterna. Tyvärr fick han inte landstiga på Jan Mayen. Fiskarna var endast intresserade av fiskevattnet runt Jan Mayen och inte själva ön. Det fick han respektera. Eftersom Quennerstedt var bekant med universitetets ritmästare M. Körner som även var fotograf finns det ett ungdomsporträtt av honom från denna tid.

Professor i zoologi och rektor för Lunds universitet

Quennerstedts zoologiska huvudarbete rör mikroskopiska urdjur: Bidrag till Sveriges infusorie-Fauna, 1-3 (1866-1870). Senare studerade han fåglars muskulatur: Studier i fåglarnas anatomi (1873). Efter att först ha varit adjunkt och sedan tillförordnad professor blev han 1880 professor i Zoologi, en tjänst han innehade till sin pensionering 1903.  Hans eftermäle som vetenskapsman fick en rejäl törn genom Bengt Lidforss’ nidporträtt av honom i artikeln Akademiska undantagsgubbar (1903). Som universitetets rektor 1895-1899 tillvann hann sig däremot allmän respekt. Han var vältalig och en god administratör. Studenternas hjärtan vann han när han efter den så kallade kalabaliken i Lund 1896 (ett bråk mellan studentsångare och polisen) frikände alla.

Karolinerna

Efter pensioneringen kunde han ägna sig åt ett av sina stora intressen, nämligen den svenska historien särskilt den karolinska tiden. Han reste runt och besökte gamla slagfält, genomsökte arkiv och museer samt träffade utländska historiker. Förutom böcker skaffade han sig en stor samling originaldokument, uniformer, vapen och annan krigisk rekvisita. Varje år celebrerades 30 november i den Quennerstedtska villan. Carl Wilhelm von Sydow, som bodde hos Quennerstedts under sin studietid, har beskrivit hur medryckande August Quennerstedts tal kunde vara. Han talade med sådan inlevelse att en åhörare sade: "Det var roligt att få höra någon som själv hade känt Karl XII".  Quennerstedts största insats på detta område är utgivandet av "Karolinska krigares dagböcker" i tolv band, 1901-1918.

Ett stycke Småland i Lund

Lilly Quennerstedts far hade köpt nästan hela kvarteret Kråkelycken för att bedriva lantbruk där. Denna stora tomt fick dottern ärva. I dess östra del lät paret Quennerstedt bygga sin villa. Den stora trädgård de skapade försökte August förvandla till ett stycke Småland. Med hästkärror forslades lass på lass med sten, torv, mager jord och växter från hembygden. En tät granskog växte upp vid Laurentiigatan. Mitt på tomten planterades en rad björkar. Där slutade den småländska delen. Det skånska partiet avgränsades av en rad bokar. Trots alla ansträngningar dog en hel del av växterna men man vet vad som en gång växte i trädgården tack vare att professor Quennerstedt gjort en förteckning över dess 206 arter.

Överdådigt och spartanskt

Quennerstedts praktfulla villa saknade alla bekvämligheter. Den var ritad av vännen Helgo Zetterwall, hade tolv rum, en påkostad inredning med gyllenläders- och sidentapeter, höga paneler i ädelträ, blyinfattade fönster med glasmålningar, blomsterbemålade väggfält med tänkespråk på svenska eller latin, vackra kakelugnar med mera. Det liv som levdes i huset var däremot närmast spartanskt. Vatten hämtades ur brunn på gården. Huset värmdes, sparsamt, upp av kakelugnar och öppen spis. Telefon fanns inte och elektricitet drogs inte in förrän 1914 och då bara till ett par rum. Att någon del av villan fick elektriskt ljus berodde på att det var svårt att få tag på fotogen under första världskriget.

Donationer

Paret Quennerstedts sparsamhet var känd i hela staden men även deras givmildhet. Till många insamlingar skänkte Quennerstedts stora belopp exempelvis till en staty över Carl von Linné. När studentkåren ville hyra extratåg, till en kostnad av 1.000 kronor, för att vara med vid trekungamötet i Malmö 1914 skickades en ung släkting till professor Quennerstedt, Jakob Lilliecreutz, iväg till den Quennerstedtska villan. Olyckligtvis kom han just när professorn sov middag. Efter att ha lyckats övertala professorskan att väcka sin man blev han slutligen insläppt och fick lägga fram sin sak för farbror August.  Denne, iklädd morgonrock och tofflor och arg över att ha blivit väckt, sade att han inte alls brydde sig om trekungamötet men att Jakob skulle få sin tusenlapp i alla fall för att han hade haft mod att väcka August Quennerstedt ur hans middagsslummer.
När man planerade att bygga ett sjukhem för gamla sjuka satt professor Quennerstedt i styrelsen för Föreningen för obotligt sjuka. År 1911 tog planerna ett stort steg framåt då paret Quennerstedt skänkte den nordvästra delen av Kråkelyckan till föreningen. Den sydvästra delen donerades till rektor Elisabet Lindeberg och hennes flickläroverk, som 1916 kunde flytta in i den byggnad som nu heter Lindebergska skolan. År 1925 skänktes en tomt till Lunds universitet. Där skulle man bygga ett hem för studentskor. Inte förrän 1937 invigdes Studenskegården. Då levde inte längre någon av makarna Quennerstedt men minnet av dem lever tack vare deras frikostiga donationer.   

Margareta Wickström