Stadens största park är ett dramatiskt landskap av kullar och dalgångar som formats på en gammal soptipp. Den högsta punkten på 86 meter över havet ger en storslagen utsikt över staden och slätten ut mot Öresund.

Här finns stora ytor för lek och bollspel, motionsslingor, anlagda grillplatser och på vintern Lunds mest populära pulkabacke!

Kulturhistoria

Namnet kommer från Sankt Hans källa som låg på fäladen strax öster om Sliparebacken. Under andra hälften av 1700-talet var detta en populär plats att fira midsommar på. När fäladen odlades upp på 1800-talet försvann festplatsen.

År 1947 beslöt staden att lägga en ny avfallsplats i Lunds norra utkant. Sopberget växte snabbt och redan 1954 gjordes den första planen för iordningställande. På grund av brist på alternativ plats för soptippen dröjde det till 1960-talet innan frågan åter togs upp. Nu utökades området till cirka 40 hektar och ytterligare 1,5 miljoner kubikmeter sopor deponerades innan området iordningställdes till park och rekreationsområde.

Det var stadsträdgårdsmästare Robert Montan som 1971 ritade den djärva planen med ett kuperat backlandskap med brant sydsida som skyddar mot biltrafiken på Norra ringen. Den högsta punkten som är 86 meter över havet ligger 26 meter över Norra ringen och är helt konstgjord.

Norr om backarna, delvis på den gamla gevärsskyttebanan, anlades en lång öppen park i anslutning till Norra fäladens nya bostadsområden. Parken har fått typiska planteringar för 1970-talet med stora gräsytor och grupper av träd och buskar i kanterna. På 1990-talet vidtogs åtgärder för att öka variationen och den biologiska mångfalden i området. Bland annat återskapades en slingrande bäck genom att vatten från en dagvattenkulvert leddes upp till markytan. Området utökades norrut på 1990-talet i samband med att stadsdelen Annehem byggdes. En damm anlades, de tidigare åkermarkerna gjordes om till betesmark och skolbarn deltog i planterandet av Barnens skog.

Utformning

Utmärkande för parken är dess topografi med stora nivåskillnader som skapat förutsättningar för många intressanta rumsbildningar och vyer ut över landskapet och parken. Den böljande parken med naturlika planteringar höjer sig åt sydost, där branta sidor avgränsar mot Norra ringen. En amfiteater ligger som en urgröpning i kullarna i den centrala delen. Tusentals träd och buskar har planterats i området. Avenbok dominerar skogsdungarna och på den stora kullens branta sluttningar i öster och söder växer främst japansk klätterros. Brynen är formade med buskar som slån, nypon och hagtorn för att ge mjuka övergångar till trädbestånden. Trädgrupperna bildar skyddande ridåer och spännande passager när man rör sig över det varierade backlandskapet.

De första decennierna var planteringarna små och området relativt öppet men nu finns en skogskänsla i trädgrupperna och området blir hela tiden mer och mer varierat. Den norra delen av parken, Sankt Hans park, har en mer traditionell 1970-talsgestaltning med gröna stråk som sträcker sig långt in bland bebyggelsen. Parken fick tillskott på 1990-talet med den nyskapade bäcken och genom anläggning av partier med ängsvegetation. I anslutning till parken finns Lunds yngsta koloniområde från 1990-talet.

Växter och djur

Områdets planteringar blev relativt artfattiga med avenbok som dominerande trädslag på backarna och japansk klätterros i buskskiktet. Med tiden har dock spontan invandring av olika arter ökat mångfalden. Under 1990-talets projekt för ökad biologisk mångfald såddes nya växter in och fröer, bland annat från Kungsmarken, spreds på gräsmattorna. Uppföljningar av vegetationen har visat att många arter etablerat sig, även om de stora gräsytorna fortfarande är ganska artfattiga.

Skogsplanteringarna är fortfarande mycket täta och de har därför ett sparsamt fältskikt. De täta bestånden är dock utmärkta häckningsmiljöer för småfåglar som berikar området med sin sång under vår och försommar. En så kallad faunadepå med döda stammar och stockar har anlagts i parkens norra del. Här har flera sällsynta vedinsekter påträffats. Nytillskottet av vattenytor har skapat förutsättningar för en ökad biologisk mångfald.