Nationalencyklopedien
Den jamaicanska musikformen Ska uppkom runt 1960 och var en till tempot något snabbare föregångare till reggaen. Jamaicanerna började uppskatta rhythm and blues under andra världskriget då amerikanska trupper var stationerade på Jamaica. Ska uppstod som en sammanblandning av rhythm and blues och äldre jamaicanska musikformer. Vid mitten av sextiotalet började musikerna på Jamaica mer och mer använda elektriska instrument. Elbas och kompgitarr ersatte alltmer blåsinstrumenten. Texterna fick ett mer socialt präglat innehåll. Musiken blev råare med mer markerad rytm och kom nu att kallas Rocksteady.
Under slutet av sextiotalet blev reggaen en egen stil. Reggaens mest karaktäristiska drag är baktakten (den starka accentueringen av efterslaget i takten). Dub är ommixade reaggelåtar i långsamt tempo. Rytmerna är starkt markerade. Bas och baskagge lyfts ofta långt fram i ljudbilden.
Med grupper som Madness och Specials kom en andra Ska-våg i England på sjuttiotalet. Ragga eller dancehall kan förenklat sägas vara reggaemusikens svar på hip-hop med vissa housemusik-inslag. Toast kallas det rytmiserade tal som raggamusiker framför och kan jämföras med hip-hoppens rap.
I databasen Svenska ämnesord kan du hitta ämnesord för sökning i olika bibliotekskataloger och databaser. Välj index och skriv reggae i ämnesordsfältet.
Faktaansvarig: Folkbiblioteken Sidan uppdaterad: 2010-05-14
Use Google to translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.