Fredrik Modéus
Vi har frågat några nuvarande eller före detta lundabor om de vill dela med sig av sina läsupplevelser för att inspirera andra.
Fredrik Modéus har arbetat som arbetsledande kyrkoherde i Helgeands församling i Lund. Han har drivit arbetet med att utveckla gudstjänstlivet och att bygga en församling genom delaktighet, igenkännande och relationer.
Fredrik är för närvarande tjänstledig för att skriva boken Längta efter liv – Församlingsväxt i Svenska kyrkan, som handlar om vad det är som gör att människor kommer till kyrkan. Därefter väntar en doktorsavhandling på samma tema om det blir som planerat.
Vem är din favoritförfattare?
Genom åren är det såklart många författare som inspirerat. De som har hängt med under lång tid är kanske viktigast att nämna: Lars Ahlin, Tito Colliander, Sven Delblanc, Isaac B Singer, Per Gunnar Evander, Fjodor Dostojevskij, Björn Ranelid för att nämna några. På senare tid är det helt klart Siri Hustvedt som har gjort djupast intryck.
Vad läser du just nu?
Thomas Manns maffiga roman om Buddenbrooks, Gunnhild Öjehaugs finurliga bok Vänta, blinka (tokigt beskriven på baksidan, den har ett större djup än så!) och Etgar Kerets märkliga Åtta procent av ingenting.
Var läser du helst och hur ofta läser du?
Jag läser när jag längtar efter det. Eftersom min dagliga syssla just nu innebär läsning, så orkar jag inte alltid läsa på fritiden. Annars är tåget en bra läsplats för mig.
Vilken bok skulle du vilja ge till din bäste vän?
Det varierar från tid till annan. Just nu skulle jag välja Siri Hustvedts roman Vad jag älskade. Det är en bok som lever i mig och som jag ofta tänker på med glädje och viss undran.
Vilken romanfigur skulle du helst vilja vara?
Det får bli någon av de personer som Evander skildrar. Jag känner igen mig i stämningen, vemodet, det nakna.
Om du vore en bok vilken bok skulle du då vara?
Ingen aning. Nu har jag funderat länge på den här frågan och jag kommer inte fram till något bra alls.
Vilken bok skulle du helst ta med dig till en öde ö?
En bönbok av något slag. Gärna en samling böner som prövats av människor och visat sig bärkraftiga. En bok där människors gränssituationer omvandlas till bön och som utan förenkling och banalitet uttrycker den tillit som jag längtar efter.
Vilken bok är du glad att du inte läst?
All kvalificerad smörja som verkar gå ut på att man är så självutlämnande och privat som möjligt för att man ska få mycket royalty, skapa effekt och bli känd!