Kristian Lundberg är född 1961, uppväxt och bosatt i Malmö. Det är också Malmö han har som bas för sitt skrivande. Han är helt självlärd, ingick under 90-talet i poetgruppen Malmöligan med bl a Lukas Moodysson och Håkan Sandell. Den danske poeten Mikael Strunge var en form av ikon för gruppen och betydde mycket för Lundberg vilket också Gustaf Fröding gjorde. Han var den som inspirerade honom att börja skriva och har fortsatt varit en stor inspirationskälla för honom som lyriker.

Lundberg menar att han i dikten kan göra precis allting, friheten är total. Han debuterade 1991 med diktsamlingen Genom september där de existentiella frågorna kommer till uttryck. Sen debuten har han gett ut ett tiotal diktsamlingar.

Lundbergs livssyn är kristen även om han inte är en religiös förkunnare och trots att lyriken är förankrad i verkligheten andas den religiös mystik och har en andlig ton. Hans centrallyrik har gjort honom till en av sin generations främsta poeter jämförd med Rolf Aggestam och Göran Sonnevi.

Barcelonaincidenten 1998 räknas som hans prosadebut. Som i en labyrint av speglar skildras i tio olika berättelser, som alla utgår från Barcelonaincidenten, hur huvudpersonerna gör fel val och inte kommer vidare. Här handlar det om en faders förhållande till sin son, om människors oförmåga till kärlek men också om att drabbas av nåden, kärleken.

I Allt och denna lycka av ingenting 2000 ryms för första gången ett biografiskt skrivande. Här finns sonen, konkreta adresser, hyrda rum och en föräldrageneration. Samma teman som tidigare - sonen, fadern, Kristus – återkommer.

Om temana är återkommande över tid i Lundbergs författarskap kan man säga att formen växlar mellan ren poesi, poetik, dagboksanteckningar, prosalyrik och ren prosa.

I mitten av 2000-talet påbörjar Lundberg sin planerade serie på fem böcker om kommissarie Nils Forsberg i Malmö, en gång svårt alkoholiserad fängelsekund nu uppstigen från hittegods- till spaningsavdelningen. Den första boken, Eldätaren kom 2004 och följs av ytterligare tre böcker Grindväktaren, Grymhetens stad och Malmömannen. Frågor om vad en människa är, hur snabbt hon kan brytas ner och hur lite som krävs för att hon ska kunna överleva återkommer gång på gång i böckerna.

Detta är inga vanliga polisromaner utan romaner om medierna, om trafficking och prostitution, om de utslagna i Malmö, om flyktingarna, om de som jobbar illegalt i underbetalda restaurangkök, en miljö han senare kommer att återvända till. Lundberg får här mycket beröm för sitt språk. Många av de författare som skriver i samma genre har ofta sina rötter i journalistiken, men Lundberg hämtar framför allt sin kraft ur poesin.

När författaren 2006 återkommer till lyriken med Att minnas också honom är det mesta är sig likt: fadern, modern, barnet (han själv), Kristus.
Borta är nu Malmö, fram skymtar det forna Östtyskland, ungdomen och han famlar efter sitt unga jag.

”Bland skuggorna tänds ett ljus för godheten” så lyder rubriken på en recension av Kristian Lundbergs senaste bok Yarden 2009, en biografisk roman. Han jobbar, tillsammans med framför allt invandrare i Malmö hamn, med att flytta bilar på yarden inhyrd från ett bemanningsföretag. Detta är ett existentiellt drama där han parti för de svaga, för invandrarna, de papperslösa och där allt ställs på sin spets. I detta mörker skildrar han hjälpsamheten mellan arbetarna men återvänder också till barndomen, till saknaden efter den försvunne fadern, till den psykiskt sjuka modern. Här skriver han mer naket än någonsin tidigare och utan koketteri.

I mars 2011 utkommer boken Och allt ska vara kärlek som berättar om tiden innan Yarden.

2005 blev diktsamlingen Job:appendix till en poetik nominerad till Augustpriset i den skönlitterära klassen.
2010 fick Lundberg Ivar Lo-Johanssons personliga pris för Yarden