Havet och friheten är två viktiga begrepp såväl i Björn Larssons författarskap som i hans privata värld. Född 1953 i Jönköping vid Vätterns strand - men långt från havet - flyttade han i vuxen ålder till Själland och levde under 6 år vagabondliv ombord på sin segelbåt Rustica. Numera är han bofast men inte längre bort från kusten än att han har ständig kontakt med hav och båtar.
Fem år i Paris på 70-talet, med språkstudier, arbete som skribent och översättare ledde fram till författardebuten med novellsamlingen Splitter 1980. Sen gick det över ett decennium innan nästa bok kom. Under tiden hann Björn Larsson disputera i franska.
Björn Larsson är en sann berättare med stort intresse för den vanliga människan och hennes drömmar, rotlöshet, ensamhet och visioner.
Den keltiska ringen 1992, en äventyrsroman spunnen kring gamla myter och jakten på sanningen om den keltiska ringen, utspelar sig i våldsamma skotska farvatten ombord på ett segelfartyg som bär samma namn som Björn Larssons egen båt. Med denna bok visar författaren också vilken noggrann och omfattande research han ägnar sig åt inför sitt skrivande.
Friheten på havet är ett tema i romanen Long John Silver som kom 1995, en bok som man skulle kunna kalla för en form av biografi över den kände sjörövaren med samma namn. Boken har, liksom flera av författarens övriga böcker, rönt stora internationella framgångar och av en italiensk kritiker blivit kallad århundradets roman. I England kallar man för övrigt Björn Larssons böcker för ”minor classics”
Drömmar vid havet 1997 handlar om människans liv och längtan. Här får vi följa fyra män och två kvinnor som lever på den irländska kusten och som alla delar samma längtan efter förändring i sina liv. Den förändringen hoppas de ska kunna ske genom sjökaptenen Marcel, friheten personifierad, en person som alla dras till och fascineras av men som vägrar ta ansvar för någon annan än sig själv.
En annan genre som intresserar Björn Larsson är spänningsromanen. Här vistas vi i storstaden snarare än på havet och i Det onda ögat 1999 är det Paris tunnelbana som hotas av terrorangrepp från fundamentalistiska och rasistiska grupper.
Den sanna berättelsen om Inga Andersson 2002 lyfter fram frågor kring sanning och lögn i ett framväxande övervakningssamhälle. Huvudpersonen kommer som forskare för nära farliga sanningar och utmanar därmed världens mäktigaste underrättelsetjänst.
I essäsamlingen Från Vredens kap till Jordens ände 2000 återvänder författaren till sin passion – havet. Boken kan sägas vara en hyllning till Harry Martinson och dennes reseberättelser.
Björn Larsson säger själv att han är väldigt långsam när han skriver och vill känna att han verkligen gör det bästa han kan. Annars kan det lika gärna vara. Något annat vore knappast möjligt med tanke på att han samtidigt som han skriver är professor i franska språket vid Lunds universitet och har varit en av initiativtagarna till Författarskolan vid samma universitet.
I Filologens dröm 2007 återvänder Björn Larsson till det han började med, nämligen novellen. Här är huvudingredienserna vetenskap kontra sanning, moral och frihet. De tankeväckande novellerna som handlar om nio olika forskare är inte alltid realistiska utan mer fabler eller lärostycken med överraskningseffekter.
I sin senaste roman Döda poeter skriver inte kriminalromaner 2010 leker Björn Larsson med deckargenren. Han kallar sin bok för ”ett slags kriminalroman” och den är närmast en drift med förlagsbranchen. Hans huvudperson är ovanlig: en kommissarie som varken är frånskild eller bitter.
Även här sätter Harry Martinson sina spår. I texten finner man direkta och dolda citat från hans böcker.
Björn Larsson har många strängar på sin lyra. Ständig frihetslängtan och nyfikenhet, privat och i skrivandet, leder ständigt in denne vagabond på nya vägar. Undrar vad det blir härnäst?