Elsie Johansson föddes som femte barnet till en statare i Vendels socken i Uppland. Familjen bodde mycket fattigt i en liten stuga som har fått stå modell för flera liknande bostäder i hennes romaner. Efter realexamen började hon arbeta vid Posten. Både medel som förståelse för eventuella fortsatta studier saknades.

Hon gifte sig vid 18 års ålder och fick barn vid 19. Hon var anställd vid Posten i 30 år, innan hon vid 48 års ålder debuterade som poet med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. Här berättar hon med värme och humor om sin uppväxt i Uppland.
1984 debuterade hon som romanförfattare med Kvinnan som mötte en hund. Förutom dikter och romaner för vuxna har Elsie Johansson också skrivit för barn och ungdom.
Sitt stora genombrott fick hon med den delvis självbiografiska trilogin Berättelsen om Nancy (Glasfåglarna, Mosippan och Nancy), för vilken hon blev flerfaldigt prisbelönad, bland annat med Aniarapriset. Hennes författarskap är nära besläktat med föregångarna i den svenska arbetarlitteraturen och det är inte ovanligt att hon jämförs med t.ex. Moa Martinson.

Närmare en miljon svenskar har hittills läst hennes böcker. Framförallt har många fångats av Elsie Johanssons mod när det gäller att skildra kvinnlig sexualitet och svartsjuka.

Själv säger hon att hon har varit med om tre revolutioner i sitt liv. Den första inträffade när hon blev frälst vid tio års ålder. Den andra när hon blev författare. Tredje revolutionen var skilsmässan från sin make. Hon hade då varit gift i 55 år