Månadens författare oktober 2009

Calixthe Beyala föddes 1961 i Douala i Kamerun. Hon är barn nummer sex i en syskonskara på tolv. Föräldrarna kunde inte ta hand om henne. Den fyra år äldre systern ansvarade för henne. Bardomen var mycket fattig. Som 17-åring flyttade hon till Frankrike för att gifta sig. I Frankrike fick hon tillfälle att studera. Eftersom som hennes make var diplomat kom hon att bo i Malaga och på Korsika under perioder. Paret fick en dotter ihop 1981. Sedan följde skilsmässa. Calixthe Beyala har även en son ihop med en annan man.  Idag bor hon i Paris.

På franska finns idag 13 romaner och 2 essäsamlingar utgivna. Endast två finns översatta till svenska. 1987 kom debutromanen C'est le soleil qui m'a brûlée (The Sun Hath Looked Upon Me).  Calixthe Beyalas författarskap behandlar jämlikhet, feminism och förhållandena i hemlandet Kamerun. De tre första romanerna fokuserar på kvinnors svårigheter i hemlandet Kamerun.

Trots stora framgånga och många litterära priser är det många som inte gillar Calixthe Beyala. Hon har blivit anklagad för plagiat, för att skriva pornografi, för manshat och för att ha kommit för långt ifrån sitt afrikanska ursprung. Det är mest afrikanska män som står för kritiken. I Frankrike är Calixthe Beyala ett mycket välkänt namn. Hon deltar ofta i offentliga debatter och sitter i tv-sofforna.

I Sverige har Calixthe Beyala också varit i blåsväder. Detta när hennes roman Ännu talar träden sändes som radioföljetång i SR. Då handlade det om ordet neger som används flitigt i denna bok. Många reagerade och Calixthe Beyala förklarade sig så här: "Svart är en färg, neger är en kultur. Jag använder inte ordet i nedsättande betydelse utan vill i stället rehabilitera det, därför att det i sig innefattar så mycket av det afrikanska folkets tankevärld, filosofi, kultur och historia." (ur Aftonbladet 2005-08-24)

Ännu talar träden är Calixthe Beyalas mest afrikanska bok. Den innehåller många skrönor och berättelser som Calixthe Beyala vill ska gå i arv till hennes barn. Många av de händelser som tar plats i byn förefaller helt osannolika för en västerlänning. Boken ska läsas som en samling myter som berättats i generationer. Berättarrösten Eden i boken är inspirerarad av Calixthe Beyalas mormor.

Calixthe Beyala har dömts i rättegång (1996) för att ha införlivat vissa passager av författaren Howard Buten i boken Le Petit Prince de Belleville. Författaren Paule Constant som råkat ut för samma öde med sin roman White Spirit har valt att inte väcka åtal. Han vill inte ge Calixthe Beyala mer uppmärksamhet. Calixthe Beyala menar att hon bara låtit sig inspireras av dessa författare. Samma år som hon dömdes för plagiat fick hon Franska Akademins stora romanpris för boken Les honneurs perdus. Denna bok finns på svenska med titel Vår förlorade heder.

Bokens huvudperson heter Saïda. Första delen av boken handlar om hennes uppväxt i Kamerun. Från det att fadern blir alldeles ifrån sig när han får en dotter fram till att Saïda vid 40-års ålder lämnar Kamerun för att flytta till Frankrike. Hon har med sig ett intyg på att hon är oskuld. Detta skryter hon gärna med i Frankrike, där andra delen av boken utspelar sig. Kulturkrockarna blir många och Calixthe Beyala drar sig inte för att spetsa till det. Hennes språk är väldigt färgstarkt och mångordigt.

Calixthe Beyala är engagerad i många frågor, bland annat arbetet mot aids samt för fred och ickevåld för världens barn. En annan fråga som engagerar henne är kampen mot månggifte i sitt hemland. Calixthe Beyala är en av få franskafrikanska författare som kan leva på sitt författarskap. Idag får hon ut mer än £100.000 i förskott av sin förläggare för en kommande roman.