”Vår plats är inte här, men huvudsaken är att den finns. Det är en övertygelse vi hjälps åt att hålla vid liv. Eftersom ingen av oss vet hur det ser ut där vi egentligen hör hemma, kan vi föreställa oss dessa platser som vi vill”
Till sista andetaget s.54

I Anne Swärds romaner är det mesta förgängligt: hem, platser, relationer och familjer. Förgänglighet är saknad men också möjlighet att bygga något nytt. Att skapa ett nytt jag, en ny historia och en ny framtid.

2003 kom romanen Polarsommar som nominerades till Augustpriset. Här samlas och splittras en redan bräcklig familj bestående av individer på flykt från eller till något. De olika familjemedlemmarna för ordet en och en, omväxlande och parallellt med varandra. Gradvis framträder familjens historia som ett stormaskigt nät där läsaren själv får knyta samman och fästa lösa trådar och tappade maskor.

Anne Swärds andra roman Kvicksand är en dystopisk framtidsskildring som utspelar sig i ett känslokallt Köpenhamn 35 år efter det fruktade millennieskiftet. Staden är full av trasiga och rädda människor. Svarttaxichauffören Adam som söker sin bror René. Azra som försöker undkomma sitt ex René. Kaj som letar rester efter sina barn, Adam och René. 

I den senaste romanen Till sista andetaget växer flickan med det dubbla rovdjursnamnet Lo Mård upp som minstingen i en sorts storfamilj bestående av både mor- och farföräldrar och föräldrarnas alla syskon. Vid en av bokens många bränder träffas 6-åriga Lo och 12-årige Lukas och de knyts till varandra för alltid. Deras vänskap omsluter allt och slukar allt, till och med dem själva...

Anne Swärd bor med sin familj i Simrishamn och skriver sina romaner på ensamma resor eller i sin skrivarstuga på Österlen.